 |
Samira Hassan Ahmed - My Dear Blog
Kofi Adnan Man of Peace
Relacionado a un país: Somalia
disponible también en: (original) | | | | | | | | |
|
PeaceNobel Lecture, Oslo, December 10, 2001
Your Majesties, Your Royal Highness's, Excellencies,
Members of the Norwegian Nobel Committee, Ladies and Gentlemen,
Today, in Afghanistan, a girl will be born. Her mother will hold her and feed her, comfort her and care for her – just as any mother would anywhere in the world. In these most basic acts of human nature, humanity knows no divisions. But to be born a girl in today's Afghanistan is to begin life centuries away from the prosperity that one small part of humanity has achieved. It is to live under conditions that many of us in this hall would consider inhuman.
I speak of a girl in Afghanistan, but I might equally well have mentioned a baby boy or girl in Sierra Leone. No one today is unaware of this divide between the world’s rich and poor. No one today can claim ignorance of the cost that this divide imposes on the poor and dispossessed who are no less deserving of human dignity, fundamental freedoms, security, food and education than any of us. The cost, however, is not borne by them alone. Ultimately, it is borne by all of us – North and South, rich and poor, men and women of all races and religions.
Today's real borders are not between nations, but between powerful and powerless, free and fettered, privileged and humiliated. Today, no walls can separate humanitarian or human rights crises in one part of the world from national security crises in another.
Scientists tell us that the world of nature is so small and interdependent that a butterfly flapping its wings in the Amazon rainforest can generate a violent storm on the other side of the earth. This principle is known as the "Butterfly Effect." Today, we realize, perhaps more than ever, that the world of human activity also has its own "Butterfly Effect" – for better or for worse.
Ladies and Gentlemen,
We have entered the third millennium through a gate of fire. If today, after the horror of 11 September, we see better, and we see further – we will realize that humanity is indivisible. New threats make no distinction between races, nations or regions. A new insecurity has entered every mind, regardless of wealth or status. A deeper awareness of the bonds that bind us all – in pain as in prosperity – has gripped young and old.
In the early beginnings of the 21st century – a century already violently disabused of any hopes that progress towards global peace and prosperity is inevitable -- this new reality can no longer be ignored. It must be confronted.
The 20th century was perhaps the deadliest in human history, devastated by innumerable conflicts, untold suffering, and unimaginable crimes. Time after time, a group or a nation inflicted extreme violence on another, often driven by irrational hatred and suspicion, or unbounded arrogance and thirst for power and resources. In response to these cataclysms, the leaders of the world came together at mid-century to unite the nations as never before.
A forum was created – the United Nations – where all nations could join forces to affirm the dignity and worth of every person, and to secure peace and development for all peoples. Here States could unite to strengthen the rule of law, recognize and address the needs of the poor, restrain man’s brutality and greed, conserve the resources and beauty of nature, sustain the equal rights of men and women, and provide for the safety of future generations.
We thus inherit from the 20th century the political, as well as the scientific and technological power, which – if only we have the will to use them – give us the chance to vanquish poverty, ignorance and disease.
In the 21st Century I believe the mission of the United Nations will be defined by a new, more profound, awareness of the sanctity and dignity of every human life, regardless of race or religion. This will require us to look beyond the framework of States, and beneath the surface of nations or communities. We must focus, as never before, on improving the conditions of the individual men and women who give the state or nation its richness and character. We must begin with the young Afghan girl, recognizing that saving that one life is to save humanity itself.
Over the past five years, I have often recalled that the United Nations' Charter begins with the words: "We the peoples." What is not always recognized is that "we the peoples" are made up of individuals whose claims to the most fundamental rights have too often been sacrificed in the supposed interests of the state or the nation.
A genocide begins with the killing of one man – not for what he has done, but because of who he is. A campaign of 'ethnic cleansing' begins with one neighbour turning on another. Poverty begins when even one child is denied his or her fundamental right to education. What begins with the failure to uphold the dignity of one life, all too often ends with a calamity for entire nations.
In this new century, we must start from the understanding that peace belongs not only to states or peoples, but to each and every member of those communities. The sovereignty of States must no longer be used as a shield for gross violations of human rights. Peace must be made real and tangible in the daily existence of every individual in need. Peace must be sought, above all, because it is the condition for every member of the human family to live a life of dignity and security.
The rights of the individual are of no less importance to immigrants and minorities in Europe and the Americas than to women in Afghanistan or children in Africa. They are as fundamental to the poor as to the rich; they are as necessary to the security of the developed world as to that of the developing world.
From this vision of the role of the United Nations in the next century flow three key priorities for the future: eradicating poverty, preventing conflict, and promoting democracy. Only in a world that is rid of poverty can all men and women make the most of their abilities. Only where individual rights are respected can differences be channelled politically and resolved peacefully. Only in a democratic environment, based on respect for diversity and dialogue, can individual self-expression and self-government be secured, and freedom of association be upheld.
Throughout my term as Secretary-General, I have sought to place human beings at the centre of everything we do – from conflict prevention to development to human rights. Securing real and lasting improvement in the lives of individual men and women is the measure of all we do at the United Nations.
It is in this spirit that I humbly accept the Centennial Nobel Peace Prize. Forty years ago today, the Prize for 1961 was awarded for the first time to a Secretary-General of the United Nations – posthumously, because Dag Hammarskjöld had already given his life for peace in Central Africa. And on the same day, the Prize for 1960 was awarded for the first time to an African – Albert Luthuli, one of the earliest leaders of the struggle against apartheid in South Africa. For me, as a young African beginning his career in the United Nations a few months later, those two men set a standard that I have sought to follow throughout my working life.
This award belongs not just to me. I do not stand here alone. On behalf of all my colleagues in every part of the United Nations, in every corner of the globe, who have devoted their lives – and in many instances risked or given their lives in the cause of peace – I thank the Members of the Nobel Committee for this high honour. My own path to service at the United Nations was made possible by the sacrifice and commitment of my family and many friends from all continents – some of whom have passed away – who taught me and guided me. To them, I offer my most profound gratitude.
In a world filled with weapons of war and all too often words of war, the Nobel Committee has become a vital agent for peace. Sadly, a prize for peace is a rarity in this world. Most nations have monuments or memorials to war, bronze salutations to heroic battles, archways of triumph. But peace has no parade, no pantheon of victory.
What it does have is the Nobel Prize – a statement of hope and courage with unique resonance and authority. Only by understanding and addressing the needs of individuals for peace, for dignity, and for security can we at the United Nations hope to live up to the honour conferred today, and fulfil the vision of our founders. This is the broad mission of peace that United Nations staff members carry out every day in every part of the world.
A few of them, women and men, are with us in this hall today. Among them, for instance, are a Military Observer from Senegal who is helping to provide basic security in the Democratic Republic of the Congo; a Civilian Police Adviser from the United States who is helping to improve the rule of law in Kosovo; a UNICEF Child Protection Officer from Ecuador who is helping to secure the rights of Colombia's most vulnerable citizens; and a World Food Programme Officer from China who is helping to feed the people of North Korea.
Distinguished guests,
The idea that there is one people in possession of the truth, one answer to the world’s ills, or one solution to humanity’s needs, has done untold harm throughout history – especially in the last century. Today, however, even amidst continuing ethnic conflict around the world, there is a growing understanding that human diversity is both the reality that makes dialogue necessary, and the very basis for that dialogue.
We understand, as never before, that each of us is fully worthy of the respect and dignity essential to our common humanity. We recognize that we are the products of many cultures, traditions and memories; that mutual respect allows us to study and learn from other cultures; and that we gain strength by combining the foreign with the familiar.
In every great faith and tradition one can find the values of tolerance and mutual understanding. The Qur’an, for example, tells us that "We created you from a single pair of male and female and made you into nations and tribes, that you may know each other." Confucius urged his followers: "when the good way prevails in the state, speak boldly and act boldly. When the state has lost the way, act boldly and speak softly." In the Jewish tradition, the injunction to "love thy neighbour as thyself," is considered to be the very essence of the Torah.
This thought is reflected in the Christian Gospel, which also teaches us to love our enemies and pray for those who wish to persecute us. Hindus are taught that "truth is one, the sages give it various names." And in the Buddhist tradition, individuals are urged to act with compassion in every facet of life.
Each of us has the right to take pride in our particular faith or heritage. But the notion that what is ours is necessarily in conflict with what is theirs is both false and dangerous. It has resulted in endless enmity and conflict, leading men to commit the greatest of crimes in the name of a higher power.
It need not be so. People of different religions and cultures live side by side in almost every part of the world, and most of us have overlapping identities which unite us with very different groups. We can love what we are, without hating what – and who – we are not. We can thrive in our own tradition, even as we learn from others, and come to respect their teachings.
This will not be possible, however, without freedom of religion, of expression, of assembly, and basic equality under the law. Indeed, the lesson of the past century has been that where the dignity of the individual has been trampled or threatened – where citizens have not enjoyed the basic right to choose their government, or the right to change it regularly – conflict has too often followed, with innocent civilians paying the price, in lives cut short and communities destroyed.
The obstacles to democracy have little to do with culture or religion, and much more to do with the desire of those in power to maintain their position at any cost. This is neither a new phenomenon nor one confined to any particular part of the world. People of all cultures value their freedom of choice, and feel the need to have a say in decisions affecting their lives.
The United Nations, whose membership comprises almost all the States in the world, is founded on the principle of the equal worth of every human being. It is the nearest thing we have to a representative institution that can address the interests of all states, and all peoples. Through this universal, indispensable instrument of human progress, States can serve the interests of their citizens by recognizing common interests and pursuing them in unity. No doubt, that is why the Nobel Committee says that it "wishes, in its centenary year, to proclaim that the only negotiable route to global peace and cooperation goes by way of the United Nations".
I believe the Committee also recognized that this era of global challenges leaves no choice but cooperation at the global level. When States undermine the rule of law and violate the rights of their individual citizens, they become a menace not only to their own people, but also to their neighbours, and indeed the world. What we need today is better governance – legitimate, democratic governance that allows each individual to flourish, and each State to thrive.
Your Majesties,
Excellencies,
Ladies and Gentlemen,
You will recall that I began my address with a reference to the girl born in Afghanistan today. Even though her mother will do all in her power to protect and sustain her, there is a one-in-four risk that she will not live to see her fifth birthday. Whether she does is just one test of our common humanity – of our belief in our individual responsibility for our fellow men and women. But it is the only test that matters.
Remember this girl and then our larger aims – to fight poverty, prevent conflict, or cure disease – will not seem distant, or impossible. Indeed, those aims will seem very near, and very achievable – as they should. Because beneath the surface of states and nations, ideas and language, lies the fate of individual human beings in need. Answering their needs will be the mission of the United Nations in the century to come.
Thank you very much.
Homme de Kofi Adnan de paix
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
La conférence de PeaceNobel, Oslo, 10 décembre 2001
vos majestés, votre altesse royale, excellences,
membres du Comité norvégien Nobel, mesdames et messieurs,
aujourd'hui, en Afghanistan, une fille sera soutenue. Sa mère la tiendra et l'alimentera, soulagera la sa et le soin pour elle - juste comme n'importe quelle mère n'importe où dans le monde. Dans ces actes les plus fondamentaux de nature humaine, l'humanité ne sait aucune division. Mais être soutenu une fille en Afghanistan d'aujourd'hui est commencer des siècles de la vie loin de la prospérité qu'une petite part d'humanité a réalisée. Il est de vivre dans des conditions que bon nombre d'entre nous dans ce hall considéreraient inhumain.
Je parle d'une fille en Afghanistan, mais je pourrais également jaillir ai mentionné un garçon ou une fille de bébé en Sierra Leone. Personne n'est aujourd'hui ignorant de ceci se divise entre les riches du monde et les pauvres. Personne aujourd'hui ne peuvent réclamer l'ignorance du coût que ceci divisent impose aux pauvres et dépossédé qui ne sont aucun moins mériter de la dignité humaine, des libertés fondamentales, sécurité, nourriture et éducation qu'aucun d'entre nous. Le coût, cependant, seul n'est pas à la charge de eux. Finalement, il est soutenu par tous les nous - nord et sud, riche et pauvre, des hommes et des femmes de toutes les courses et religions.
Les vraies frontières d'aujourd'hui sont non entre les nations, mais entre puissant et impuissant, libre et enchaîné, favorisé et humilié. Aujourd'hui, aucun mur ne peut séparer des crises de droits de l'homme humanitaires ou dans une part du monde des crises de sécurité nationale dans des autres.
Les scientifiques nous disent que le monde de la nature est si petit et interdépendant qu'un papillon s'agitant ses ailes dans la forêt tropicale d'Amazone peut produire d'un violent donnez l'assaut à de l'autre côté de la terre. Ce principe est connu comme « effet de papillon. » Aujourd'hui, nous réalisons, peut-être plus que jamais, que le monde de l'activité humaine a également ses propres « effet de papillon » - pour meilleur ou pour plus mauvais.
Mesdames et messieurs,
nous avons écrit le troisième millénium par une porte du feu. Si aujourd'hui, après l'horreur du 11 septembre, nous voyons mieux, et nous voyons plus loin - nous nous rendrons compte que l'humanité est indivisible. Les nouvelles menaces ne font aucune distinction entre les courses, les nations ou les régions. Une nouvelle insécurité a écrit chaque esprit, indépendamment de la richesse ou du statut. Une conscience plus profonde des liens qui nous lient tous - en douleur comme dans la prospérité - a saisi jeune et vieux.
Dans les débuts tôt du 21ème siècle - un siècle disabused déjà violemment de tous les espoirs qui progressent vers la paix globale et la prospérité est inévitable -- cette nouvelle réalité peut plus n'être ignorée. Il doit être confronté.
Le 20ème siècle était peut-être le plus mortel dans l'histoire humaine, dévastée par des conflits innombrables, la douleur incalculable, et les crimes inimaginables. À maintes reprises, un groupe ou une nation a infligé la violence extrême sur des autres, souvent conduit par haine et soupçon irrationnels, ou l'arrogance et la soif illimitées pour la puissance et les ressources. En réponse à ces cataclysmes, les chefs du monde sont venus ensemble à la moitié du siècle pour unir les nations en tant que jamais avant.
Un forum a été créé - les Nations Unies - où toutes les nations pourraient joindre des forces pour affirmer la dignité et la valeur de chaque personne, et pour fixer la paix et le développement pour tous les peuples. Ici les états ont pu unir pour renforcer la règle de la loi, pour identifier et satisfaire les besoins des pauvres, pour retenir la brutalité de l'homme et l'avarice, pour conserver les ressources et la beauté de la nature, pour soutenir l'égalité des droits des hommes et des femmes, et pour prévoir la sûreté de futures générations.
Nous héritons ainsi du 20ème siècle du politique, aussi bien que la puissance scientifique et technologique, que - si seulement nous avons la volonté pour les employer - donnez nous à la chance de vaincre la pauvreté, l'ignorance et la maladie.
Au 21ème siècle je crois que la mission des Nations Unies sera définie par un nouveau, plus profond, la conscience de la sainteté et la dignité de chaque vie humaine, indépendamment de la course ou de la religion. Ceci exigera de nous de regarder au delà du cadre des états, et sous la surface des nations ou des communautés. Nous devons nous concentrer, en tant que jamais avant, sur améliorer les conditions des différents hommes et femmes qui donnent l'état ou la nation sa richesse et caractère. Nous devons commencer par la jeune fille afghane, identifiant cette économie que l'une vie est de sauver l'humanité elle-même.
Au cours des cinq dernières années, je me suis souvent rappelé que la charte des Nations Unies commence par les mots : « Nous les peuples. » Ce qui n'est pas toujours identifié est que « nous les peuples » nous composons des individus dont les réclamations vers les droites les plus fondamentales ont été trop souvent sacrifiées dans les intérêts supposés de l'état ou de la nation.
Un génocide commence par le massacre d'un homme - pas pour ce qu'il a fait, mais en raison de qui il est. Une campagne « du nettoyage ethnique » commence par un voisin tournant sur des autres. La pauvreté commence quand même un enfant est nié son juste de principe fondamental à l'éducation. Ce qui commence par le manque de confirmer la dignité de l'une vie, tout finit trop souvent avec une calamité pour des nations entières.
En ce nouveau siècle, nous devons commencer de l'arrangement que la paix appartient non seulement aux états ou aux peuples, mais à chaque membre de ces communautés. La souveraineté des états doit plus n'être employée comme bouclier pour des violations brutes des droits de l'homme. La paix doit être rendue vraie et réelle dans l'existence quotidienne de chaque individu dans le besoin. La paix doit être cherchée, surtout, parce que c'est la condition pour chaque membre de la famille humaine à vivre une vie de la dignité et de la sécurité.
Les droites de l'individu sont sans moins d'importance pour des immigrés et des minorités en à l'Europe et aux Amériques qu'aux femmes en Afghanistan ou aux enfants en Afrique. Ils sont en tant que principe fondamental aux pauvres quant aux riches ; ils sont selon les besoins à la sécurité du monde développé quant à celui du monde en voie de développement.
De cette vision du rôle des Nations Unies dans les priorités principales de l'écoulement trois de siècle à venir à l'avenir : supprimant la pauvreté, empêchant le conflit, et favoriser la démocratie. Seulement dans un monde qui est débarrassé du bidon de pauvreté tout les hommes et les femmes tirent le meilleur de leurs capacités. Seulement où les différentes droites sont des différences respectées de bidon soyez creusé des rigoles politiquement et paisiblement résolu. Seulement dans un environnement démocratique, basé sur le respect pour la diversité et le dialogue, la libre expression de bidon et l'autonomie individuelles soient fixées, et la liberté d'association soit confirmée.
Dans toute ma limite comme sécrétaire général, j'ai cherché à placer les êtres humains au centre de tout ce que nous faisons - de l'empêchement de conflit au développement vers des droits de l'homme. La fixation de la vraie et durable amélioration des vies de différents hommes et femmes est la mesure de tous que nous faisons chez les Nations Unies.
C'est dans cet esprit que j'accepte humblement le prix centennal de paix Nobel. Il y a quarante ans d'aujourd'hui, le prix pour 1961 a été attribué pour la première fois à un sécrétaire général des Nations Unies - à titre posthume, parce que Dag Hammarskjöld avait déjà donné sa vie pour la paix en Afrique centrale. Et dessus le même jour, le prix pour 1960 a été attribué pour la première fois à un Africain - Albert Luthuli, un des chefs les plus tôt de la lutte contre la ségrégation en Afrique du Sud. Pour moi, en tant que jeune Africain commençant sa carrière aux Nations Unies quelques mois plus tard, ces deux hommes ont fixé une norme que j'ai cherché à suivre durant toute ma vie active.
Cette récompense appartient pas simplement à moi. Je ne me tiens pas ici seul. Au nom de tous mes collègues dans chaque partie des Nations Unies, dans chaque coin du globe, qui ont consacré leurs vies - et dans beaucoup de cas risqué ou donné leurs vies dans la cause de la paix - je remerciez les membres du Comité Nobel de cet honneur élevé. Mon propre chemin à entretenir chez les Nations Unies a été rendu possible par le sacrifice et l'engagement de ma famille et de beaucoup d'amis à partir de tous les continents - certaines de qui ont passé loin - qui m'ont enseigné et m'ont guidé. , Je leur offre ma gratitude plus profonde.
Dans un monde rempli d'armes de guerre et de toutes trop souvent les mots de la guerre, le Comité Nobel est devenus un agent essentiel pour la paix. Tristement, un prix pour la paix est une rarité en ce monde. La plupart des nations ont des monuments ou des mémoriaux à faire la guerre, les salutations en bronze aux batailles héroïques, passages arqué de triomphe. Mais la paix n'a aucun défilé, aucun Panthéon de victoire.
Ce qu'il a est le prix Nobel - un rapport d'espoir et de courage avec la résonance et l'autorité uniques. Seulement arrangement et en satisfaisant les besoins des individus de la paix, de la dignité, et de la sécurité pouvons nous chez les Nations Unies espérons vivre jusqu'à l'honneur avons conféré aujourd'hui, et accomplissons la vision de nos fondateurs. C'est la large mission de la paix que les membres de personnel des Nations Unies effectuent journalier dans chaque partie du monde.
Quelques uns de eux, femmes et hommes, sont avec nous dans ce hall aujourd'hui. Parmi eux, par exemple, sont un observateur militaire du Sénégal qui aide à fournir la sécurité de base dans la République démocratique du Congo ; un conseiller civil de police des Etats-Unis qui aident à améliorer la règle de la loi dans Kosovo ; un dirigeant de protection d'enfant de l'UNICEF d'Equateur qui aide à fixer les droites des citoyens les plus vulnérables de la Colombie ; et un dirigeant de programme mondial de l'alimentation de Chine qui aide à alimenter le peuple de la Corée du Nord.
Les invités distingués,
l'idée qu'il y a une personnes en possession de la vérité, une réponse aux défectuosités du monde, ou une solution aux besoins de l'humanité, a fait le mal incalculable à travers l'histoire - particulièrement en dernier siècle. Aujourd'hui, cependant, même parmi continuer le conflit ethnique autour du monde, il y a un arrangement croissant que la diversité humaine sert la réalité qui rend le dialogue nécessaire, et la de base même à ce dialogue.
Nous comprenons, en tant que jamais avant, que chacun de nous est entièrement digne du respect et de la dignité essentiels à notre humanité commune. Nous identifions que nous sommes les produits de beaucoup de cultures, traditions et mémoires ; ce respect mutuel nous permet d'étudier et apprendre d'autres cultures ; et cela nous gagnons la force en combinant l'étranger avec le familier.
Dans chaque grandes foi et tradition on peut trouver les valeurs de la tolérance et de l'arrangement mutuel. Le Qur', par exemple, nous indique que que « nous vous avons créé d'une seule paire de mâle et de femelle et vous avons transformé en des nations et des tribus, ces vous peut se connaître. » Confucius a poussé ses disciples : « quand la bonne manière règne dans l'état, parlez hardiment et agissez hardiment. Quand l'état s'est égaré le, agissez hardiment et parlez doucement. « Dans la tradition juive, l'injonction « pour aimer le voisin thy comme thyself, » est considéré l'essence même du Torah.
Cette pensée est reflétée dans l'evangile chrétien, qui nous enseigne également à aimer nos ennemis et à prier pour ceux qui souhaitent nous persécuter. On enseigne des hindous que la « vérité est une, les sages lui donnent de divers noms. » Et dans la tradition bouddhiste, des individus sont invités à agir avec la compassion dans chaque facette de la vie.
Chacun de nous a le droit de prendre la fierté dans notre foi ou héritage particulière. Mais la notion que ce qui est à nous est nécessairement dedans conflit avec ce qui est à eux est fausse et dangereuse. Il a eu comme conséquence l'hostilité et le conflit sans fin, principaux hommes pour commettre le plus grand des crimes au nom d'une puissance plus élevée.
Il n'a pas besoin d'être ainsi. Les gens de différentes religions et cultures vivent côte à côte dans presque chaque partie du monde, et la plupart d'entre nous a des identités de recouvrement qui nous unissent aux groupes très différents. Nous pouvons aimer ce que sommes nous, sans détester ce que - et qui - ne sommes pas nous. Nous pouvons prospérer dans notre propre tradition, même pendant que nous apprenons de d'autres, et venons pour respecter leurs enseignements.
Ce ne sera pas possible, cependant, sans liberté religieuse, d'expression, d'assemblée, et d'égalité de base en vertu de la loi. En effet, la leçon du siècle passé a été qui là où la dignité de l'individu a été piétinée ou menacé - où les citoyens n'ont pas apprécié le droit fondamental de choisir leur gouvernement, ou droit de le changer régulièrement - conflit a trop souvent suivi, avec les civils innocents payant le prix, en vies a coupé sous peu et les communautés détruites.
Les obstacles à la démocratie ont peu à faire avec la culture ou la religion, et beaucoup plus à faire avec le désir de ceux dans la puissance de maintenir leur position à n'importe quel coût. Ce n'est ni un nouveau phénomène ni un confiné à n'importe quelle partie particulière du monde. Les gens de toutes les cultures évaluent leur liberté de choix, et sentent la nécessité d'avoir une parole dans les décisions affectant leurs vies.
Les Nations Unies, dont l'adhésion comporte presque tous états dans le monde, est fondées selon le principe de la valeur égale de chaque être humain. C'est la chose la plus proche que nous devons un établissement représentatif qui peut adresser les intérêts de tous les états, et tous peuples. Par cet universel, l'instrument indispensable du progrès humain, états peut servir les intérêts de leurs citoyens en identifiant des intérêts communs et en les poursuivant dans l'unité. Aucun doute, celui n'est pourquoi le Comité Nobel dit qu'il « souhaite, en son année centenaire, proclamer que le seul itinéraire négociable à la paix et à la coopération globales va par les Nations Unies ».
Je crois que le Comité a également identifié que cette ère des défis globaux ne laisse aucun choix mais coopération au niveau global. Quand les états minent la règle de la loi et violent les droites de leurs différents citoyens, ils deviennent une menace non seulement à leurs propres personnes, mais également à leurs voisins, et en effet au monde. De ce que nous avons besoin aujourd'hui est un meilleur gouvernement légitime et démocratique de gouvernement - qui permet à chacun individuel de s'épanouir, et chaque état à prospérer.
Vos majestés,
excellences,
mesdames et messieurs,
vous vous rappellerez que j'ai commencé mon adresse par une référence à la fille née en Afghanistan aujourd'hui. Quoique sa mère suffise tout dans sa puissance de la protéger et soutenir, il y a d'a un-dans-quatre le risque qu'elle ne vivra pas pour voir son cinquième anniversaire. Si elle est juste un essai de notre humanité commune - de notre croyance dans notre responsabilité individuelle de nos hommes et femmes de camarade. Mais c'est le seul essai qui importe.
Rappelez-vous que cette fille et alors nos plus grands objectifs - pour combattre la pauvreté, empêcher le conflit, ou la maladie de traitement - ne sembleront pas éloignés, ou impossibles. En effet, ces objectifs sembleront très près, et très réalisables - comme ils devraient. Puisque sous la surface des états et des nations, les idées et la langue, se trouve le destin de différents êtres humains dans le besoin. Answering their needs will be the mission of the United Nations in the century to come.
Thank you very much.
Hombre de Kofi Adnan de la paz
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
La conferencia de PeaceNobel, Oslo, 10 de diciembre de 2001
sus majestades, su Highness real, excelencias,
miembros del comité noruego Nobel, señoras y caballeros,
hoy, en Afganistán, una muchacha será llevada. Su madre la celebrará y la alimentará, confortará su y el cuidado para ella - apenas como cualquier madre dondequiera en el mundo. En estos actos más básicos de la naturaleza humana, la humanidad no sabe ninguna división. Pero ser llevado una muchacha en Afganistán de hoy es comenzar los siglos de la vida lejos de la prosperidad que una porción pequeña de humanidad ha alcanzado. Es vivir bajo condiciones que muchos de nosotros en este pasillo considerarían inhumano.
Hablo de una muchacha en Afganistán, pero puede ser que mane igualmente he mencionado a un muchacho o a muchacha del bebé en Sierra Leona. Nadie es hoy inconsciente de esto se divide entre los ricos del mundo y los pobres. Nadie pueden demandar hoy la ignorancia del coste que éste divide impone ante los pobres y dispossessed quiénes no son el ningún menos merecer de la dignidad humana, freedoms fundamentales, seguridad, alimento y educación que cualesquiera de nosotros. El coste, sin embargo, no es llevado por ellos solamente. En última instancia, es llevado por todos nosotros - norte y del sur, rico y pobre, los hombres y las mujeres de todas las razas y religiones.
Las fronteras verdaderas de hoy están no entre las naciones, sino entre de gran alcance e impotente, libre y fettered, haber privilegiado y haber humillado. Hoy, ningunas paredes pueden separar crisis de los derechos humanitarios o humanos en una porción del mundo de crisis de la seguridad nacional en otra.
Los científicos nos dicen que el mundo de la naturaleza sea tan pequeño e interdependiente que una mariposa que aletea sus alas en la poder más rainforest de Amazon genera una tormenta violenta en el otro lado de la tierra. Este principio se conoce como el “efecto de la mariposa.” Hoy, realizamos, quizás más que siempre, que el mundo de la actividad humana también tiene sus el propios “efecto de la mariposa” - para mejor o para peor.
Las señoras y los caballeros,
hemos incorporado el tercer milenio a través de una puerta del fuego. Si hoy, después del horror del 11 de septiembre, vemos mejor, y vemos más lejos - realizaremos que la humanidad es indivisible. Las nuevas amenazas no hacen ninguna distinción entre las razas, las naciones o las regiones. Una nueva inseguridad ha incorporado cada mente, sin importar abundancia o estado. Un conocimiento más profundo de los enlaces que nos atan todos - en dolor como en prosperidad - ha agarrado joven y viejo.
En los principios tempranos del siglo XXI - un siglo disabused ya violentamente de cualquier esperanza que progrese hacia paz global y la prosperidad es inevitable -- esta nueva realidad puede ser no hecha caso no más. Debe ser enfrentado.
El vigésimo siglo era quizás el más mortal de la historia humana, devastada por conflictos innumerables, el sufrimiento del untold, y crímenes unimaginable. Repetidas veces, un grupo o una nación infligió violencia extrema en otra, conducido a menudo por odio y suspicacia irracionales, o arrogancia y sed ilimitadas para la energía y los recursos. En respuesta a estos cataclysms, los líderes del mundo vinieron juntos en los mediados de siglo unir las naciones como nunca antes.
Un foro fue creado - los Naciones Unidas - donde todas las naciones podrían ensamblar fuerzas para afirmar la dignidad y el valor de cada persona, y asegurar paz y el desarrollo para toda la gente. Aquí los estados podían unir para consolidar la regla de la ley, para reconocer y para tratar las necesidades de los pobres, para refrenar la brutalidad del hombre y la avaricia, para conservar los recursos y la belleza de la naturaleza, para sostener las derechas iguales de hombres y de mujeres, y para prever la seguridad de las generaciones futuras.
Heredamos así a partir del vigésimo siglo el político, así como la energía científica y tecnológica, que - si solamente tenemos voluntad para utilizarla - dé nos a ocasión de vencer pobreza, ignorancia y enfermedad.
En el siglo XXI creo que la misión de los Naciones Unidas será definida por un nuevo, más profundo, el conocimiento de la santidad y la dignidad de cada vida humana, sin importar la raza o la religión. Esto nos requerirá mirar más allá del marco de estados, y debajo de la superficie de naciones o de comunidades. Debemos enfocarnos, como nunca antes, al mejorar las condiciones de los hombres y de las mujeres individuales que dan el estado o la nación su riqueza y carácter. Debemos comenzar con la muchacha afgana joven, reconociendo ese ahorro que una vida es ahorrar la humanidad sí mismo.
Sobre los últimos cinco años, he recordado a menudo que la carta de los Naciones Unidas comienza con las palabras: “Nosotros la gente.” Qué no se reconoce siempre es que “nos la gente” componen de los individuos que demandas a las derechas más fundamentales se han sacrificado demasiado a menudo en los intereses supuestos del estado o de la nación.
Un genocidio comienza con la matanza de un hombre - no para lo que él ha hecho, pero debido a quién él es. Una campaña del “limpiamiento étnico” comienza con un vecino que da vuelta en otro. La pobreza comienza cuando incluso niegan un niño la su derecha del fundamental a la educación. Qué comienza con la falta de mantener la dignidad de una vida, todo termina demasiado a menudo con una calamidad para las naciones enteras.
En este nuevo siglo, debemos comenzar de la comprensión que la paz pertenece no sólo a los estados o a la gente, pero a cada miembro de esas comunidades. La soberanía de estados se debe utilizar no más como protector para las violaciones gruesas de derechos humanos. Se debe hacer las paces verdadero y tangible en la existencia diaria de cada individuo en necesidad. La paz se debe buscar, sobretodo, porque es la condición para cada miembro de la familia humana a vivir una vida de la dignidad y de la seguridad.
Las derechas del individuo son de ninguna menos importancia a los inmigrantes y a las minorías en Europa y las Américas que a las mujeres en Afganistán o a los niños en África. Están como fundamental a los pobres en cuanto a los ricos; están cuanto sea necesario a la seguridad del mundo desarrollado en cuanto a el del mundo que se convierte.
De esta visión del papel de los Naciones Unidas en las prioridades dominantes del flujo tres del siglo próximo para el futuro: suprimiendo pobreza, previniendo conflicto, y promover democracia. Solamente en un mundo que se libre de la poder de la pobreza todos los hombres y mujeres hacen la mayor parte de las sus capacidades. Solamente donde están diferencias las derechas individuales respetadas de la poder acanálese político y se resuelve pacífico. Solamente en un ambiente democrático, basado en el respecto por diversidad y diálogo, se aseguren la uno mismo-expresión de la poder y el gobierno autónomo individuales, y la libertad de la asociación se mantenga.
A través de mi término como secretario general, he intentado colocar seres humanos en el centro de todo que lo hacemos - de la prevención del conflicto al desarrollo a los derechos humanos. Asegurar la mejora verdadera y duradera en las vidas de hombres y de mujeres individuales es la medida de todos lo que hacemos en los Naciones Unidas.
Es en este alcohol que acepto humildemente el premio centenario de la paz Nobel. Hace cuarenta años de hoy, el premio para 1961 fue concedido por primera vez a un secretario general de los Naciones Unidas - posthumously, porque el Dag Hammarskjöld había dado ya su vida para la paz en África central. Y encendido el mismo día, el premio para 1960 fue concedido por primera vez a un africano - Albert Luthuli, uno de los líderes más tempranos de la lucha contra apartheid en Suráfrica. Para mí, como africano joven que comenzaba su carrera en los Naciones Unidas algunos meses más adelante, esos dos hombres fijaron un estándar que he intentado seguir a través de mi vida laboral.
Esta concesión pertenece no apenas a mí. No estoy parado aquí solo. A nombre de todos mis colegas en cada parte de los Naciones Unidas, en cada esquina del globo, que han dedicado sus vidas - y en muchos casos arriesgado o dado sus vidas en la causa de la paz - yo agradezca a miembros del comité Nobel por este alto honor. Mi propia trayectoria a mantener en los Naciones Unidas fue hecha posible por el sacrificio y la comisión de mi familia y de muchos amigos de todos los continentes - algo de quién han pasado lejos - que me enseñaron y me dirigieron. , Ellos ofrezco mi gratitud más profunda.
En un mundo llenado de las armas de la guerra y de toda demasiado a menudo las palabras de la guerra, el comité Nobel se han convertido en un agente vital para la paz. Tristemente, un premio para la paz es una rareza en este mundo. La mayoría de las naciones tienen monumentos o monumentos a guerrear, los saludos de bronce a las batallas heroicas, archways del triunfo. Pero la paz no tiene ningún desfile, ningún pantheon de la victoria.
Qué tiene es el premio Nobel - una declaración de la esperanza y del valor con resonancia y autoridad únicas. Solamente entendiendo y tratando las necesidades de los individuos de la paz, de la dignidad, y de la seguridad podemos en los Naciones Unidas esperamos vivir hasta el honor conferimos hoy, y satisfacemos la visión de nuestros fundadores. Ésta es la amplia misión de la paz que los miembros del personal de Naciones Unidas realizan diario en cada parte del mundo.
Algunos de ellos, mujeres y hombres, están con nosotros en este pasillo hoy. Entre ellos, por ejemplo, está un observador militar de Senegal que esté ayudando a proporcionar seguridad básica en la república democrática del Congo; un consejero civil del policía de los Estados Unidos que están ayudando a mejorar la regla de la ley en Kosovo; un oficial de la protección del niño de la Unicef de Ecuador que está ayudando a asegurar las derechas de los ciudadanos más vulnerables de Colombia; y un oficial del programa de alimento de mundo de China que está ayudando a alimentar a la gente de Corea del norte.
Las huéspedes distinguidas,
la idea que hay una personas en la posesión de la verdad, una respuesta a las enfermedades del mundo, o una solución a las necesidades de la humanidad, ha hecho daño del untold a través de la historia - especialmente en el siglo pasado. Hoy, sin embargo, incluso en medio de continuar conflicto étnico alrededor del mundo, hay un crecimiento que entiende que la diversidad humana es la realidad que hace diálogo necesario, y la misma base para ese diálogo.
Entendemos, como nunca antes, que cada uno de nosotros es completamente digno del respecto y de la dignidad esenciales a nuestra humanidad común. Reconocemos que somos los productos de muchas culturas, tradiciones y memorias; ese respecto mutuo permite que estudiemos y que aprendamos de otras culturas; y eso ganamos fuerza combinando el extranjero con el familiar.
En cada grandes fe y tradición uno puede encontrar los valores de la tolerancia y de la comprensión mutua. El Qur', por ejemplo, nos dice que que “le creáramos de un solo par del varón y de la hembra y que le hiciéramos en las naciones y las tribus, esas usted puede conocerse.” Confucius impulsó sus seguidores: “cuando la buena manera prevalece en el estado, hable audazmente y actúe audazmente. Cuando el estado ha perdido la manera, actúe audazmente y hable suavemente. “En la tradición judía, la prescripción “para amar a vecino thy como thyself,” se considera para ser la misma esencia del Torah.
Este pensamiento se refleja en el evangelio cristiano, que también nos enseña a amar a nuestros enemigos y a rogar para los que deseen perseguirnos. Enseñan los Hindus que la “verdad es una, los sages le dan varios nombres.” Y en la tradición budista, impulsan a los individuos actuar con la compasión en cada faceta de la vida.
Cada uno de nosotros tiene la derecha de tomar orgullo en nuestra fe o herencia particular. Pero la noción que cuál es las nuestras es necesariamente adentro conflicto con cuál es el suyo es falsa y peligrosa. Ha dado lugar a la enemistad y al conflicto sin fin, hombres principales para confiar el más grande de crímenes en nombre de una energía más alta.
No necesita estar tan. La gente de diversas religiones y culturas vive de lado a lado en casi cada parte del mundo, y la mayor parte de tenemos identidades traslapadas que nos unan con grupos muy diversos. Podemos amar cuáles somos, sin odiar cuáles - y quiénes - no somos. Podemos prosperar en nuestra propia tradición, así como aprendemos de otros, y venimos respetar sus enseñanzas.
Esto no será posible, sin embargo, sin libertad, de la expresión, de la asamblea, y de la igualdad básica bajo ley. De hecho, la lección del último siglo que donde la dignidad del individuo se ha pisoteado o amenazado - donde los ciudadanos no han gozado del derecho fundamental de elegir su gobierno, o correcto de cambiarlo regularmente - conflicto ha seguido demasiado a menudo, con los civiles inocentes pagando el precio, en vidas cortó brevemente y las comunidades destruyeron.
Los obstáculos a la democracia tienen poco a hacer con la cultura o la religión, y mucho más a hacer con el deseo de ésos en energía de mantener su posición en cualquier coste. Éste es ni un nuevo fenómeno ni uno confinado a cualquier parte particular del mundo. La gente de todas las culturas valora su libertad de la opción, y siente la necesidad de tener una opinión en las decisiones que afectan sus vidas.
Los Naciones Unidas, que calidad de miembro abarca casi todos los estados en el mundo, se fundan en el principio del valor igual de cada humano. Es la cosa más cercana que tenemos que una institución representativa que pueda tratar los intereses de todos los estados, y toda la gente. Con este universal, el instrumento imprescindible del progreso humano, estados puede servir los intereses de sus ciudadanos reconociendo intereses comunes y persiguiéndolos en la unidad. No hay duda, de que porqué el comité Nobel dice que “desea, en su año centenario, proclamar que la única ruta negociable a la paz y a la cooperación globales va por los Naciones Unidas”.
Creo que el comité también reconoció que esta era de desafíos globales no deja ninguna opción sino la cooperación en el nivel global. Cuando los estados minan la regla de la ley y violan las derechas de sus ciudadanos individuales, se convierten en una amenaza no sólo a su propia gente, pero también a sus vecinos, y de hecho al mundo. Qué necesitamos hoy es un gobierno legítimo, democrático mejor del gobierno - que permite que prospere cada uno individual, y cada estado a prosperar.
Sus majestades,
excelencias,
señoras y caballeros,
usted recordará que comencé mi dirección con una referencia a la muchacha nacida en Afganistán hoy. Aun cuando su madre hará todos en su energía de protegerla y de sostener, hay a uno-en-cuatro riesgo que ella no vivirá para ver su quinto cumpleaños. Si ella lo hace es apenas una prueba de nuestra humanidad común - de nuestra creencia en nuestra responsabilidad individual de nuestros hombres y mujeres del compañero. Pero es la única prueba que importa.
Recuerde que esta muchacha y entonces nuestras punterías más grandes - luchar pobreza, prevenir conflicto, o enfermedad de la curación - no se parecerán distantes, o imposibles. De hecho, esas punterías se parecerán muy cerca, y muy realizables - como deben. Porque debajo de la superficie de estados y de naciones, las ideas y la lengua, miente el sino de seres humanos individuales en necesidad. Answering their needs will be the mission of the United Nations in the century to come.
Thank you very much.
Uomo di Kofi Adnan di pace
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
La conferenza di PeaceNobel, Oslo, 10 dicembre 2001
i vostri Majesties, il vostro Highness reale, Eccellenze,
membri del comitato norvegese Nobel, signore e signori,
oggi, nell'Afghanistan, una ragazza sarà sopportata. La sua madre la terrà e la alimenterà, gli conforterà il suo e la cura per - appena come tutta la madre dovunque nel mondo. In questi atti più fondamentali della natura umana, l'umanità non conosce divisioni. Ma essere sopportato una ragazza nell'odierno Afghanistan è cominciare secoli di vita via dalla prosperità che una piccola parte di umanità ha realizzato. È di vivere nelle circostanze che molti di noi in questo corridoio considererebbero inumano.
Parlo di una ragazza nell'Afghanistan, ma potrei scaturire ugualmente ho accennato un ragazzo o una ragazza del bambino in Sierra Leone. Nessuno oggi è ignaro di questo si divide fra i rich del mondo ed i poveri. Nessuno oggi possono esigere l'ignoranza del costo che questo divide impone ai poveri e dispossessed chi sono più di meno meritarsi della dignità umana, freedoms fondamentali, sicurezza, alimento e formazione che c'è ne di noi. Il costo, tuttavia, non è sopportato da loro da solo. Infine, è sopportato da tutti noi - nord e del sud, ricco e povero, uomini e donne di tutte le corse e religioni.
Gli odierni bordi reali sono non fra le nazioni, ma fra potente e powerless, libero e fettered, privilegiato ed umiliata. Oggi, nessuna parete può separare le crisi di diritti dell'uomo umanitari o in una parte del mondo dalle crisi di sicurezza nazionale in un altro.
Gli scienziati ci dicono che il mondo della natura sia così piccolo ed interdipendente che una farfalla che si agita le relative ale nella latta più rainforest del Amazon genera una tempesta violenta dall'altro lato della terra. Questo principio è conosciuto come “l'effetto della farfalla.„ Oggi, realizziamo forse più che mai, che il mondo di attività umana inoltre ha relativi propri “effetto della farfalla„ - per migliore o per più difettoso.
Signore e signori,
abbiamo fornito il terzo millennio tramite un cancello di fuoco. Se oggi, dopo l'orrore dell'11 settembre, vediamo più meglio e vediamo più ulteriormente - ci renderemo conto che l'umanità è indivisibile. Le nuove minacce non fanno distinzione fra le corse, le nazioni o le regioni. Una nuova insicurezza ha fornito ogni mente, senza riguardo a ricchezza o a condizione. Una consapevolezza più profonda dei legami che li legano tutti - nel dolore come nella prosperità - ha afferrato giovane e vecchio.
Negli inizi iniziali del ventunesimo secolo - un secolo disabused già violentemente di tutte le speranze che progrediscono verso pace globale e la prosperità è inevitabile -- questa nuova realtà può più non essere ignorata. Deve essere confrontato.
Il ventesimo secolo era forse il più mortale nella storia umana, devastante tramite i conflitti innumerevoli, il suffering del untold ed i crimini unimaginable. A più riprese, un gruppo o una nazione ha inflitto la violenza estrema su un altro, guidato spesso da odio e sospetto irrazionali, o arrogance e sete illimitati per alimentazione e le risorse. In risposta a questi cataclysms, i capi del mondo sono venuto insieme alla metà del secolo unire le nazioni come mai prima.
Una tribuna è stata generata - Nazioni Unite - dove tutte le nazioni potrebbero unire le forze per affermare la dignità ed il valore di ogni persona ed assicurare la pace e lo sviluppo per tutta la gente. Qui dichiara potrebbe unire per rinforzare la norma di legge, per riconoscere e rispondere ai bisogni dei poveri, per trattenere il brutality dell'uomo ed il greed, per conservare le risorse e la bellezza della natura, per sostenere i diritti uguali degli uomini e delle donne e per provvedere alla sicurezza delle generazioni future.
Ereditiamo così dal ventesimo secolo il politico, così come l'alimentazione scientifica e tecnologica, che - se soltanto abbiamo volontà per usarla - dia noi alla probabilità sgominare la povertà, l'ignoranza e la malattia.
Nel ventunesimo secolo credo che la missione delle Nazioni Unite sia definita un nuovo, più profondo, da consapevolezza della santità e dalla dignità di ogni vita umana, senza riguardo alla corsa o alla religione. Ciò ci richiederà di osservare oltre la struttura di dichiara e sotto la superficie delle nazioni o delle Comunità. Dobbiamo mettere a fuoco, come mai prima, sul migliorare gli stati di diversi uomini e donne che danno il dichiarare o la nazione la relativi ricchezza e carattere. Dobbiamo cominciare con la ragazza afgana giovane, riconoscente quel saving che una vita è di conservare l'umanità in se.
In questi ultimi cinque anni, ho ricordato spesso che la lettera delle Nazioni Unite comincia con le parole: “Noi la gente.„ Che cosa non è riconosciuto sempre è che “la gente„ ci componiamo degli individui di cui i reclami ai diritti più fondamentali sono stati sacrificati troppo spesso negli interessi presunti del dichiarare o della nazione.
Un genocide comincia con l'uccisione di un uomo - non per di che cosa ha fatto, ma a causa di chi è. Una campagna “di pulizia etnica„ comincia con un vicino che gira su un altro. La povertà comincia quando persino un bambino è negato la sua destra di fondamento a formazione. Che cosa comincia con l'omissione di sostenere la dignità di una vita, tutto si conclude troppo spesso con una calamità per le intere nazioni.
In questo nuovo secolo, dobbiamo cominciare dalla comprensione che la pace appartiene non solo a dichiara o la gente, ma ad ogni membro di quelle Comunità. La sovranità di dichiara deve più non essere usata come schermo per le violazioni lorde dei diritti dell'uomo. La pace deve essere resa reale e definita nell'esistenza quotidiana di ogni individuo nel bisogno. La pace deve essere cercata, soprattutto, perché è il termine per ogni membro della famiglia umana da vivere una durata della dignità e della sicurezza.
I diritti dell'individuo sono di nessun'meno importanza agli immigranti ed alle minoranze Europa ed in Americas che alle donne nell'Afghanistan o ai bambini in Africa. Sono come fondamento ai poveri quanto ai rich; sono secondo i bisogni alla sicurezza del mondo sviluppato quanto a quello del mondo di sviluppo.
Da questa visione del ruolo delle Nazioni Unite nelle priorità chiave di flusso tre di secolo venturo per il futuro: sradicando povertà, impedendo conflitto e promozione della democrazia. Soltanto in un mondo che è sbarazzato della latta di povertà tutti gli uomini e donne fanno il la maggior parte delle loro abilità. Soltanto dove i diversi diritti sono differenze rispettate della latta sia scavato canali politicamente ed è risolto pacificamente. Soltanto in un ambiente democratico, basato su rispetto per la diversità ed il dialogo, l'auto-espressione della latta ed il self-government specifici sono assicurati e la libertà dell'associazione è sostenuta.
Durante il mio termine come segretario generale, ho cercato di disporre gli esseri umani al centro di tutto che - dalla prevenzione di conflitto a sviluppo ai diritti dell'uomo. L'assicurazione del miglioramento reale e durevole nelle vite di diversi uomini e donne è la misura di tutti che facciamo alle Nazioni Unite.
È in questo spirito che accetto humbly il premio centennale di pace Nobel. Quaranta anni fa di oggi, il premio per 1961 ha ricevuto per la prima volta ad un segretario generale delle Nazioni Unite - posthumously, perché il Dag Hammarskjöld già aveva dato la sua vita per pace in Africa centrale. E sopra lo stesso giorno, il premio per 1960 ha ricevuto per la prima volta ad un Africano - Albert Luthuli, uno dei capi più in anticipo della lotta contro segregazione in Sudafrica. Per me, come Africano giovane che comincia la sua carriera nelle Nazioni Unite alcuni mesi più successivamente, quegli due uomini hanno regolato un campione che ho cercato di seguire durante la mia vita attiva.
Questo premio appartiene non appena a me. Non mi levo in piedi qui solo. A nome di tutti i miei colleghe in ogni parte delle Nazioni Unite, in ogni angolo del globo, che hanno dedicato le loro vite - ed in molti casi rischiato o dato le loro vite nella causa di pace - io ringrazi i membri del comitato Nobel per questo alto honour. Il mio proprio percorso da assistere alle Nazioni Unite è stato permesso dal sacrificio e dall'impegno della mia famiglia e di molti amici da tutti i continenti - alcuna di chi hanno passato via - che lo hanno insegnato e lo hanno guidato. Loro, offro il mio ringraziamento più profondo.
In un mondo riempito troppo spesso di armi della guerra e di tutta le parole della guerra, il comitato Nobel si è trasformata in in un agente vitale per pace. Tristemente, un premio per pace è un rarity in questo mondo. La maggior parte delle nazioni hanno i monumenti o memoriali da fare la guerra, salutations bronze alle battaglie eroiche, archways del trionfo. Ma la pace non ha parata, nessun pantheon della vittoria.
Che cosa ha è il premio Nobel - una dichiarazione di speranza e di coraggio con risonanza ed autorità uniche. Soltanto capendo e rispondendo ai bisogni degli individui di pace, della dignità e di sicurezza possiamo alle Nazioni Unite speriamo di vivere fino al honour abbiamo conferito oggi e compio la visione dei nostri fondatori. Ciò è la vasta missione di pace che i membri del personale delle Nazioni Unite effettuano giornaliere in ogni parte del mondo.
Alcuni di loro, donne ed uomini, sono oggi con noi in questo corridoio. Fra loro, per esempio, è un osservatore militare dal Senegal che sta contribuendo a fornire la sicurezza di base nella Repubblica democratica del Congo; un consigliere civile della polizia dagli Stati Uniti che stanno contribuendo a migliorare la norma di legge in Kosovo; un ufficiale di protezione del bambino del UNICEF dall'Ecuador che sta contribuendo ad assicurare i diritti dei cittadini più vulnerabili della Colombia; e un ufficiale di programma mondiale di alimentazione dalla Cina che sta contribuendo ad alimentare la gente del Korea di Nord.
Gli ospiti distinti,
l'idea che ci è una gente in possesso della verità, una risposta ai ills del mondo, o una soluzione ai bisogni dell'umanità, ha fatto il danno del untold attraverso la storia - particolarmente nel secolo scorso. Oggi, tuttavia, anche in mezzo della continuazione del conflitto etnico intorno al mondo, ci è crescere capente che la diversità umana è sia la realtà che rende il dialogo necessario che la base stessa per quel dialogo.
Capiamo, come mai prima, che ciascuno di noi è completamente degno del rispetto e della dignità essenziali alla nostra umanità comune. Riconosciamo che siamo i prodotti di molte colture, tradizioni e memorie; quel rispetto reciproco permette che noi studiamo ed impariamo da altre colture; e quello guadagniamo la resistenza unendo lo straniero con il familiare.
In ogni fede e tradizione grandi si può trovare i valori di tolleranza e di comprensione reciproca. Il Qur', per esempio, ci dice che che “li abbiamo generati da un singolo accoppiamento del maschio e della femmina e li abbiamo trasformati le nazioni e le tribù, quelle voi può conoscersi.„ Confucius ha sollecitato i suoi seguicamme: “quando il buon senso prevale nel dichiarare, parli GRASSETTO e comporti GRASSETTO. Quando il dichiarare ha perso il senso, comporti GRASSETTO e parli morbidamente. “Nella tradizione ebrea, l'ingiunzione “per amare il vicino thy come thyself,„ è considerare come l'essenza stessa del Torah.
Questo pensiero è riflesso nel Gospel cristiano, che inoltre li insegna amare i nostri nemici e pregare per coloro che desidera persecute. I Hindus sono insegnati che “la verità è una, i sages gli danno i vari nomi.„ E nella tradizione buddista, gli individui sono invitati a comportarsi con la pietà in ogni sfaccettatura di vita.
Ciascuno di noi ha la destra prendere l'orgoglio nella nostra fede o eredità particolare. Ma la nozione che che cosa è il nostro è necessariamente dentro conflitto con che cosa è loro è sia falsa che pericolosa. Ha provocato il enmity ed il conflitto infiniti, uomini principali per commettere il più grande dei crimini in nome di più alta alimentazione.
Non deve essere così. La gente delle religioni e delle colture differenti vive parallelamente in quasi ogni parte del mondo e la maggior parte di noi hanno identità di sovrapposizione che li uniscono ai gruppi molto differenti. Possiamo amare che cosa siamo, senza odiare che cosa - e chi - non siamo. Possiamo prosperare nella nostra propria tradizione, proprio mentre impariamo da altri e veniamo rispettare i loro insegnamenti.
Ciò non sarà possibile, tuttavia, senza libertà della religione, dell'espressione, del complessivo e dell'uguaglianza di base secondo la legge. Effettivamente, la lezione del secolo passato è stata che dove la dignità dell'individuo è stata calpestata o minacciato - dove i cittadini non hanno goduto la destra di base scegliere il loro governo, o destra cambiarla regolarmente - conflitto è seguito troppo spesso, con i civili non colpevoli che pagano il prezzo, nelle vite ha tagliato bruscamente e Comunità distrutte.
Gli ostacoli alla democrazia hanno piccolo da fare con coltura o la religione e molto più da fare con il desiderio di quelli nell'alimentazione effettuare la loro posizione a tutto il costo. Ciò è nè un nuovo fenomeno nè uno limitato a qualsiasi parte particolare del mondo. La gente di tutte le colture stima la loro libertà della scelta ed avvertire l'esigenza avere un'opinione nelle decisioni che interessano le loro vite.
Le Nazioni Unite, di cui l'insieme dei membri contiene il quasi tutto il dichiarano nel mondo, sono fondate per principio del valore uguale di ogni umano. È la cosa che più vicina dobbiamo un'istituzione rappresentativa che può richiamare gli interessi di tutta dichiara e tutta la gente. Tramite questo strumento universale e indispensabile di progresso umano, dichiara può servire gli interessi dei loro cittadini riconoscendo gli interessi comuni e perseguendoli nell'unità. Nessun dubbio, ecco perché il comitato Nobel dice che “desidera, durante il relativo anno centenario, affermare che l'unico itinerario negoziabile a pace ed alla cooperazione globali va via le Nazioni Unite„.
Credo che il comitato inoltre abbia riconosciuto che questa era delle sfide globali non lascia scelta ma la cooperazione al livello globale. Quando dichiara insidiano la norma di legge e violi i diritti dei loro diversi cittadini, si trasformano in in una minaccia non solo alla loro propria gente, ma anche ai loro vicini ed effettivamente al mondo. Di che cosa abbiamo bisogno oggi è controllo legittimo e democratico migliore di controllo - che permette che ciascuno specifico fiorisca e ciascuno dichiari per prosperare.
I vostri Majesties,
Eccellenze,
signore e signori,
ricorderete che ho cominciato il mio indirizzo con un riferimento alla ragazza sopportata oggi nell'Afghanistan. Anche se la sua madre farà tutti nella sua alimentazione proteggerla e sostenere, ci è a un--quattro nel rischio che non vivrà per vedere il suo quinto compleanno. Se è appena una prova della nostra umanità comune - della nostra credenza nella nostra responsabilità specifica dei nostri uomini e donne del collega. Ma è l'unica prova che importa.
Ricordi di che questa ragazza ed allora i nostri più grandi obiettivi - combattere povertà, impedire conflitto, o malattia della cura - non sembreranno distanti, o impossibili. Effettivamente, quegli obiettivi sembreranno molto vicino e molto realizzabili - come dovrebbero. Poiché sotto la superficie di dichiara e nazioni, idee e lingua, bugie il destino di diversi esseri umani nel bisogno. Answering their needs will be the mission of the United Nations in the century to come.
Thank you very much.
Kofi Adnan Mann des Friedens
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
PeaceNobel Vortrag, Oslo, 10. Dezember 2001
Ihre Majestäten, Ihrer königlichen Hoheit, Exzellenzen,
Mitglieder des norwegischen Nobel Ausschusses, Damen und Herren
heute in Afghanistan, ein Mädchen wird getragen. Ihre Mutter hält sie und zieht sie ein, tröstet ihr und Obacht für sie - gerade wie jede mögliche Mutter überall in der Welt wurde. In diesen grundlegendsten Taten der menschlichen Natur, kennt Menschlichkeit keine Abteilungen. Aber, getragen zu werden einem Mädchen in heutigem Afghanistan ist, anzufangen Lebenjahrhunderte entfernt vom Wohlstand, den ein kleines Teil Menschlichkeit erzielt hat. Es ist, unter Bedingungen zu leben, daß viele von uns in dieser Halle unmenschlich betrachten würden.
Ich spreche von einem Mädchen in Afghanistan, aber ich konnte gleichmäßig hervorquellen habe erwähnt einen Babyjungen oder -mädchen in Sierra Leone. Niemand ist heute von diesem sich teilen zwischen die Rich der Welt und die Armen ahnungslos. Niemand können Unwissenheit der Kosten heute behaupten, die dieses auferlegt den Armen und enteignet teilen, wem kein weniger der menschlichen Würde verdienen, grundlegende freedoms, Sicherheit, Nahrung und Ausbildung als irgendwelche von uns sind. Die Kosten jedoch werden nicht durch sie alleine getragen. Schließlich wird es von allen uns - Norden und Süd-, reiches und schlechtes, Männer und Frauen aller Rennen und Religionen getragen.
Heutige reale Ränder sind nicht zwischen Nationen, aber zwischen leistungsfähigem und powerless, freiem und gefesselt, privilegiert und gedemütigt. Heute können keine Wände Krisen der humanitären oder menschlichen Rechte in einem Teil der Welt von den Staatssicherheit Krisen in anderen trennen.
Wissenschaftler erklären uns, daß die Welt der Natur so klein und voneinander abhängig ist, der ein flatternder Schmetterling seine Flügel in der Amazonas rainforest Dose einen heftigen Sturm auf der anderen Seite der Masse erzeugen. Diese Grundregel bekannt als der „Schmetterling Effekt.“ Heute verwirklichen wir, möglicherweise mehr als überhaupt, daß die Welt der menschlichen Tätigkeit auch seine Selbst „Schmetterling Effekt“ hat - für besseres oder für schlechteres.
Damen und Herren,
haben wir das dritte Jahrtausend durch ein Gatter des Feuers erreicht. Wenn heute, nach der Grausigkeit von 11. September, wir besser sehen und wir weiter sehen - wir stellen fest, daß Menschlichkeit unteilbar ist. Neue Drohungen treffen keine Unterscheidung zwischen Rennen, Nationen oder Regionen. Eine neue Unsicherheit hat jeden Verstand, unabhängig davon Fülle oder Status eingetragen. Ein tieferes Bewußtsein der Bindungen, die uns alle binden - in den Schmerz wie im Wohlstand - hat junges und altes gegriffen.
An den frühen Anfängen des 21. Jahrhunderts - ein Jahrhundert disabused bereits heftig von allen möglichen Hoffnungen, die in Richtung von globalem Frieden weiterkommen und Wohlstand unvermeidlich ist -- diese neue Wirklichkeit kann nicht mehr ignoriert werden. Es muß konfrontiert werden.
Das 20. Jahrhundert war möglicherweise in der menschlichen Geschichte das tödlichste, verwüstet durch unzählbare Konflikte, untold Suffering und unimaginable Verbrechen. Oft fügten eine Gruppe oder eine Nation extreme Gewalttätigkeit auf anderen zu, häufig gefahren durch vernunftwidrigen Haß und Misstrauen oder unbegrenzte Arroganz und Durst für Energie und Betriebsmittel. In Erwiderung auf diese cataclysms kamen die Führer der Welt zusammen am Mid-century, die Nationen als nie vorher zu vereinigen.
Ein Forum wurde - die Nationen - wo alle Nationen Kräfte verbinden konnten, um die Würde und den Wert jeder Person zu bestätigen, und Frieden und Entwicklung für alle Völker zu sichern hergestellt. Hier konnten Zustände vereinigen, um den Rechtsgrundsatz zu verstärken, die Notwendigkeiten der Armen zu erkennen und zu adressieren, Brutalitäten des Mannes und Habsucht zurückzuhalten, die Betriebsmittel und die Schönheit der Natur zu konservieren, die gleichen Rechte der Männer und der Frauen zu unterstützen, und zur Sicherheit der zukünftigen Erzeugungen zur Verfügung zu stellen.
Wir übernehmen folglich vom 20. Jahrhundert das politische, sowie die wissenschaftliche und technologische Energie, die - wenn nur wir den Willen haben, zum sie zu verwenden - uns der Wahrscheinlichkeit vanquish Armut, Unwissenheit und Krankheit geben Sie.
An das 21. Jahrhundert glaube ich, daß die Mission der Nationen ein neues definiert wird, ein profunder, vom Bewußtsein der Heiligkeit und von der Würde jedes menschlichen Lebens, unabhängig davon Rennen oder Religion. Dieses erfordert uns, über dem Rahmen der Zustände und unter der Oberfläche von Nationen oder von Gemeinschaften hinaus zu schauen. Wir müssen, als nie vor, auf das Verbessern der Zustände der einzelnen Männer und der Frauen konzentrieren, die den Zustand oder die Nation sein Reichtum und Buchstabe geben. Wir müssen mit dem jungen afghanischen Mädchen anfangen und diese Einsparung erkennen, daß ein Leben, Menschlichkeit selbst zu speichern ist.
Über letzten fünf Jahre, habe ich häufig zurückgerufen, daß die Charter der Nationen mit den Wörtern anfängt: „Wir die Völker.“ Was nicht immer erkannt wird, ist, daß „wir die Völker“ Einzelpersonen bestehen deren Ansprüche rechts grundlegendsten zu häufig in den angenommenen Interessen des Zustandes oder der Nation geopfert worden sind.
Ein Genozid fängt mit der Tötung von einem Mann an - nicht für was er getan hat, aber wegen, wessen er ist. Eine Kampagne „des ethnischen Reinigens“ fängt mit einem Nachbar an, der auf andere sich dreht. Armut fängt an, wenn sogar einem Kind sein oder Grundlagerecht zur Ausbildung verweigert wird. Was mit der Störung, die Würde von einem Leben zu unterstützen anfängt, beendet alles zu häufig mit einem Notstand für gesamte Nationen.
In diesem neuen Jahrhundert müssen wir vom Verständnis, daß Frieden nicht nur Zuständen oder Völkern gehört, aber zu jedem Mitglied jener Gemeinschaften beginnen. Die Hoheit der Zustände muß als Schild für grobe Verletzungen der menschlichen Rechte nicht mehr verwendet werden. Frieden muß real und fühlbar gebildet werden im täglichen Bestehen jeder Einzelperson in der Notwendigkeit. Frieden muß gesucht werden vor allem weil es die Bedingung für jedes Mitglied der menschlichen Familie ist, zum zu leben ein Leben von Würde und von Sicherheit.
Die Rechte der Einzelperson sind ohne weniger Wert zu den Immigranten und zu den Minoritäten in Europa und im Amerika als zu den Frauen in Afghanistan oder zu den Kindern in Afrika. Sie sind als Grundlage zu den Armen hinsichtlich der Rich; sie sind falls erforderlich zur Sicherheit der entwickelten Welt hinsichtlich dessen der sich entwickelnden Welt.
Von diesem Anblick der Rolle der Nationen in den Schlüsselprioritäten des Flusses drei des folgenden Jahrhunderts während der Zukunft: Armut ausrotten, Konflikt und die Förderung von Demokratie verhindernd. Nur in einer Welt, die von der Armutdose gereinigt wird, bilden alle Männer und Frauen die die meisten ihren Fähigkeiten. Nur wo Individualrechte respektierte Dose Unterschiede sind, seien politisch gelenkt Sie und behoben friedlich. Nur in einem demokratischen Klima, basiert auf Respekt für Verschiedenartigkeit und Dialog, Dose werden einzelner Selbst-ausdruck und Self-government gesichert, und Freiheit der Verbindung wird unterstützt.
Während meiner Bezeichnung als Generalsekretär, habe ich gesucht, Menschen in der Mitte von alles zu setzen, das wir - von Konfliktverhinderung zu Entwicklung rechts menschliche. Reale und dauerhafte Verbesserung in den Leben der einzelnen Männer und der Frauen zu sichern ist das Maß von allen, die wir bei den Nationen tun.
Es ist in diesem Geist, daß ich bescheiden den hundertjährigen Nobel Friedenspreis annehme. Vor vierzig Jahren heutigen Tag, einem Generalsekretär der Nationen wurde der Preis für 1961 zum ersten Mal - nach dem Tod zugesprochen, weil Dag Hammarskjöld bereits sein Leben für Frieden in Zentralafrika gegeben hatte. Und am gleichen Tag, einem Afrikaner - Albert Luthuli, einer wurde der Preis für 1960 zum ersten Mal der frühesten Führer des Kampfes gegen Apartheid in Südafrika zugesprochen. Für mich als junger Afrikaner, der seine Karriere in den Nationen einige Monate später anfängt, stellten jene zwei Männer einen Standard ein, dem ich gesucht habe, während meines Berufslebens zu folgen.
Dieser Preis gehört nicht gerade mir. Ich stehe nicht hier allein. Im Namen aller meiner Kollegen in jedem Teil der Nationen, in jeder Ecke der Kugel, die sich ihre Leben gewidmet haben - und in vielen Fällen riskiert oder ihre Leben in der Ursache des Friedens gegeben - ich, danken Sie den Mitgliedern des Nobel Ausschusses für diese hohe Ehre. Mein eigener bei den Nationen instandzuhalten Weg, wurde durch das Opfer und die Verpflichtung meiner Familie und vieler Freunde von allen Kontinenten ermöglicht - einige von, haben wem weg überschritten - die mich unterrichteten und mich führten. Ihnen biete ich meine profundeste Dankbarkeit an.
In einer Welt zu, die häufig mit Waffen des Krieges und der aller ist Wörter gefüllt wird, des Krieges, der Nobel Ausschuß ein lebenswichtiges Mittel für Frieden geworden. Traurig ist ein Preis für Frieden eine Rarität in dieser Welt. Die meisten Nationen haben Denkmäler oder Denkmäler zum Krieg, Bronzebegrüßungen zu den heroischen Schlachten, Torbögen des Triumphes. Aber Frieden hat keine Parade, keinen Pantheon des Sieges.
Was es hat, ist der Nobelpreis - eine Aussage über Hoffnung und Mut mit einzigartiger Resonanz und Berechtigung. Nur indem wir die Notwendigkeiten der Einzelpersonen am Frieden, an der Würde und an der Sicherheit verstehen und adressieren wir bei den Nationen hoffen, bis zur Ehre zu leben konferierten heute und erfüllen den Anblick unserer Gründer kann. Dieses ist die ausgedehnte Mission des Friedens, der Nationen Stabmitglieder tägliches in jedem Teil der Welt durchführen.
Einige von ihnen, Frauen und Männer, sind mit uns in dieser Halle heute. Unter ihnen zum Beispiel sind ein militärischer Beobachter von Senegal, das hilft, grundlegende Sicherheit in der demokratischen Republik des Kongos zur Verfügung zu stellen; ein Zivilpolizei-Berater von den Vereinigten Staaten, die hilft, den Rechtsgrundsatz in Kosovo zu verbessern; ein UNICEF Kind-Schutz-Offizier von Ecuador, das hilft, die Rechte von Kolumbiens verletzbarsten Bürgern zu sichern; und ein Weltnahrungsmittelprogramm-Offizier von China, das hilft, die Leute von Nordkorea einzuziehen.
Bemerkenswerte Gäste,
die Idee, daß es eine Leute im Besitz der Wahrheit gibt, eine Antwort zu den Kranken der Welt oder eine Lösung zu den Notwendigkeiten der Menschlichkeit, hat untold Schaden während der Geschichte - besonders im letzten Jahrhundert getan. Heute jedoch sogar unter dem Fortsetzen des ethnischen Konflikts um die Welt, gibt es ein Wachsen, verstehend, daß menschliche Verschiedenartigkeit die Wirklichkeit, die Dialog notwendig bildet, und die Grundlage für diesen Dialog ist.
Wir verstehen, als nie vor, daß jedes von uns vom Respekt und von der Würde völlig angemessen ist, die zu unserer allgemeinen Menschlichkeit wesentlich sind. Wir erkennen, daß wir die Produkte vieler Kulturen, Traditionen und Gedächtnisse sind; dieser gegenseitige Respekt erlaubt uns, von anderen Kulturen zu studieren und zu erlernen; und das gewinnen wir Stärke, indem wir das fremde mit dem Vertrauten kombinieren.
In jedem großen Glauben und in Tradition kann man die Werte der Toleranz und des gegenseitigen Verständnisses finden. Das Qur' z.B. erklärt uns, daß daß „wir Sie von einem einzelnen Paar des Mannes und der Frau herstellten und Sie in die Nationen und in Stämme bildeten, diese Sie, kann sich kennen.“ Konfuzius drängte seine Nachfolger: „wenn die gute Weise im Zustand vorherscht, sprechen Sie mutig und fungieren Sie mutig. Wenn der Zustand die Weise verloren hat, fungieren Sie mutig und sprechen Sie weich. „In der jüdischen Tradition, die Injunktion, zum „des thy Nachbars als thyself zu lieben,“ wird betrachtet, um das Wesentliche des Torah zu sein.
Dieser Gedanke wird im christlichen Evangelium reflektiert, das uns auch unterrichtet, unsere Feinde zu lieben und für die zu beten, die uns verfolgen möchten. Hindus werden unterrichtet, daß „Wahrheit eine ist, die sages geben ihm verschiedene Namen.“ Und in der buddhistischen Tradition, werden Einzelpersonen gedrängt, mit Mitleid in jeder Facette des Lebens zu fungieren.
Jedes von uns hat das Recht, Stolz in unserem bestimmten Glauben oder in Erbe zu nehmen. Aber der Begriff daß, was unsere ist, ist notwendigerweise innen Konflikt mit, was ihr ist, falsch und gefährlich ist. Es hat endloses übelwollen und Konflikt, führende Männer ergeben, um das größte von Verbrechen im Namen einer höheren Energie festzulegen.
Es braucht, nicht so zu sein. Leute der unterschiedlichen Religionen und der Kulturen leben nebeneinander in fast jedem Teil der Welt, und die meisten uns haben deckenidentitäten, die uns mit sehr unterschiedlichen Gruppen vereinigen. Wir können lieben was wir sind, ohne zu hassen, was - und wem - wir nicht sind. Wir können in unserer eigenen Tradition vorwärtskommen, selbst als wir von anderen erlernen, und kommen, ihren Unterricht zu respektieren.
Dieses ist nicht jedoch ohne Freiheit der Religion, des Ausdruckes, der Versammlung und der grundlegenden Gleichheit unter dem Gesetz möglich. In der Tat, die Lektion des letzten Jahrhunderts ist gewesen, das, wo die Würde der Einzelperson getrampelt worden ist, oder bedroht - wo Bürger nicht das Grundrecht genossen haben, ihre Regierung zu wählen, oder Recht, es regelmäßig zu ändern - Konflikt ist zu häufig gefolgt, wenn die unschuldigen Zivilisten den Preis zahlen, in den Leben schnitt kurz und die Gemeinschaften zerstört.
Die Hindernisse zur Demokratie haben wenig, zum mit Kultur oder Religion zu tun und viel mehr, zum mit dem Wunsch von denen in der Energie zu tun, ihre Position an allen möglichen Kosten beizubehalten. Dieses ist weder ein neues Phänomen noch eins, das auf irgendeinem bestimmten Teil der Welt begrenzt wird. Leute aller Kulturen bewerten ihre Freiheit der Wahl und glauben der Notwendigkeit, ein Sagen in den Entscheidungen zu haben, die ihre Leben beeinflussen.
Die Nationen, deren Mitgliedschaft fast alle Zustände in der Welt enthält, werden auf der Grundregel des gleichen Wertes jedes menschlichen Wesens gegründet. Es ist die nächste Sache, die, wir eine Repräsentativanstalt, die die Interessen aller Zustände adressieren kann und alle Völker müssen. Durch dieses Universal kann unentbehrliches Instrument des menschlichen Fortschritts, Zustände die Interessen ihrer Bürger dienen, indem es öffentliche Interessen erkennt und sie an der Einheit ausübt. Kein Zweifel, der ist, warum der Nobel Ausschuß sagt, daß er „, in seinem hundertjährigen Jahr, proklamieren möchte, daß der einzige verkäufliche Weg zum globalen Frieden und zur Mitarbeit über die Nationen geht“.
Ich glaube, daß der Ausschuß auch erkannte, daß diese ära der globalen Herausforderungen keine Wahl aber Mitarbeit auf dem globalen Niveau läßt. Wenn Zustände den Rechtsgrundsatz untergraben und die Rechte ihrer einzelnen Bürger verletzen, werden sie eine Drohung nicht nur zu ihren eigenen Leuten, aber auch zu ihren Nachbarn und in der Tat zur Welt. Was wir heute benötigen, ist bessere gesetzmaßige, demokratische Regierungsgewalt der Regierungsgewalt -, die jedes läßt, das blühen einzeln ist, und jeder Zustand zum vorwärtszukommen.
Ihre Majestäten,
Exzellenzen,
Damen und Herren,
rufen Sie zurück, daß ich meine Adresse mit einem Hinweis auf dem Mädchen anfing, das heute in Afghanistan geboren war. Obwohl ihre Mutter alle in ihrer Energie, sie zu schützen und zu unterstützen tut, gibt es a ein--vier in der Gefahr, daß sie nicht lebt, um ihren fünften Geburtstag zu sehen. Ob sie, ist gerade ein Test unserer allgemeinen Menschlichkeit - unseres Glaubens an unsere einzelne Verantwortlichkeit für unsere Mitmänner und -frauen. Aber es ist der einzige Test, der ausmacht.
Erinnern Sie sich, daß dieses Mädchen und dann unsere größeren Ziele - Armut kämpfen, Konflikt oder Heilungkrankheit verhindern - nicht entfernt unmöglich scheinen, oder. In der Tat scheinen jene Ziele sehr nahe, und sehr erreichbar - wie sie sollten. Weil unter der Oberfläche der Zustände und der Nationen, Ideen und Sprache, das Schicksal der einzelnen Menschen in der Notwendigkeit liegt. Answering their needs will be the mission of the United Nations in the century to come.
Thank you very much.
Homem de Kofi Adnan da paz
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
O Lecture de PeaceNobel, Oslo, dezembro 10, 2001
seus Majesties, seu Highness real, excelências,
membros do comitê norueguês de Nobel, senhoras e Gentlemen,
hoje, em Afeganistão, uma menina será carregado. Sua mãe prendê-la-á e alimentá-la-á, comfort o seu e o cuidado para ela - apenas como toda a mãe em qualquer lugar no mundo. Nestes atos os mais básicos da natureza humana, o humanity não sabe nenhuma divisão. Mas para ser carregado uma menina em Afeganistão de hoje é começar séculos da vida longe da prosperidade que uma porção pequena do humanity conseguiu. É viver sob circunstâncias que muitos de nós neste salão considerariam inumano.
Eu falo de uma menina em Afeganistão, mas eu pude ingualmente jorrar mencionei um menino ou uma menina do bebê em Sierra Leão. Ninguém é hoje inconsciente deste divide-se entre os rich do mundo e os pobres. Ninguém hoje podem reivindicar o ignorance do custo que este divide impõe nos pobres e dispossessed quem não são nenhum mais menos merecer da dignidade humana, freedoms fundamentais, segurança, alimento e instrução do que alguns de nós. O custo, entretanto, não é carregado por eles sozinho. Finalmente, é carregado por todos nós - norte e sul, rico e pobre, homens e mulheres de todas as raças e religiões.
As beiras reais de hoje estão não entre nações, mas entre poderoso e powerless, livre e fettered, privilegiado e humilhado. Hoje, nenhuma parede pode separar crises das direitas humanitárias ou humanas em uma porção do mundo das crises da segurança nacional em outra.
Os cientistas dizem-nos que o mundo da natureza é assim pequeno e interdependente que uma borboleta que agita suas asas na lata a mais rainforest de Amazon gera uma tempestade violenta no outro lado da terra. Este princípio é sabido como da “o efeito borboleta.” Hoje, nós realizamos, talvez mais do que sempre, que o mundo da atividade humana tem também seus próprios da “efeito borboleta” - para melhor ou para mais mau.
Senhoras e Gentlemen,
nós incorporamos o terceiro millennium através de uma porta do fogo. Se hoje, após o horror de 11 setembro, nós virmos mais melhor, e nós virmos mais mais - nós realizaremos que o humanity é indivisible. As ameaças novas não fazem nenhuma distinção entre raças, nações ou regiões. Um insecurity novo incorporou cada mente, não obstante a riqueza ou o status. Uma consciência mais profunda das ligações que nos ligam todos - na dor como na prosperidade - prendeu novo e velho.
Nos começos adiantados do século XXI - um século disabused já violentamente de todas as esperanças que progredirem para a paz global e a prosperidade é inevitável -- esta realidade nova pode já não ser ignorada. Deve ser confrontado.
O 20o século era talvez o mais mortal na história humana, devastated por conflitos innumerable, por sofrimento do untold, e por crimes unimaginable. Tempo após o tempo, um grupo ou uma nação inflicted a violência extrema em outra, dirigido frequentemente pelo hatred e suspeita irrational, ou arrogance e thirst unbounded para o poder e os recursos. Em resposta a estes cataclysms, os líderes do mundo vieram junto no mid-century unir as nações como nunca antes.
Um forum foi criado - as nações unidas - onde todas as nações poderiam juntar forças para afirmar a dignidade e o valor de cada pessoa, e para fixar a paz e o desenvolvimento para todos os povos. Aqui os estados podiam unir-se para strengthen a régua de lei, para reconhecer e dirigir-se às necessidades dos pobres, para conter o brutality do homem e o greed, para conservar os recursos e a beleza da natureza, para sustentar as direitas iguais dos homens e das mulheres, e para fornecê-las para a segurança das gerações futuras.
Nós herdamos assim do 20o século o político, as well as o poder científico e tecnologico, que - se somente nós temos a vontade para o usar - dê nos à possibilidade vencer a pobreza, o ignorance e a doença.
No século XXI eu acredito que a missão das nações unidas estará definida um novo, mais profundo, pela consciência do sanctity e pela dignidade de cada vida humana, não obstante a raça ou a religião. Isto requerer-nos-á olhar além da estrutura dos estados, e abaixo da superfície das nações ou das comunidades. Nós devemos focalizar, como nunca antes, em melhorar as condições dos homens e das mulheres individuais que dão o estado ou a nação seus richness e caráter. Nós devemos começar com a menina Afghan nova, reconhecendo esse saving que uma vida é conservar o humanity próprio.
Sobre os cinco anos passados, eu recordei frequentemente que a carta patente das nações unidas começa com as palavras: “Nós os povos.” O que não é reconhecido sempre é que “nós os povos” estamos compostos dos indivíduos cujas as reivindicações às direita as mais fundamentais foram sacrificadas demasiado frequentemente nos interesses supostos do estado ou da nação.
Um genocide começa com a matança de um homem - não para o que fêz, mas por causa de quem é. Uma campanha “de cleansing étnico” começa com o um vizinho que gira em outro. A pobreza começa quando mesmo uma criança é negada his ou sua direita do fundamento à instrução. O que começa com a falha uphold a dignidade de uma vida, tudo termina demasiado frequentemente com um calamity para nações inteiras.
Neste século novo, nós devemos começar da compreensão que a paz pertence não somente aos estados ou aos povos, mas a cada membro daquelas comunidades. O sovereignty dos estados deve já não ser usado como um protetor para violações brutas de direitas humanas. A paz deve ser feita real e tangible na existência diária de cada indivíduo na necessidade. A paz deve ser procurada, sobretudo, porque é a condição para cada membro da família humana a viver uma vida da dignidade e da segurança.
As direitas do indivíduo são de nenhuma menos importância aos immigrants e aos minorities em Europa e nos Americas do que às mulheres em Afeganistão ou às crianças em África. São como o fundamento aos pobres a respeito dos rich; são como necessário à segurança do mundo desenvolvido a respeito daquele do mundo tornando-se.
Desta visão do papel das nações unidas nas prioridades chaves do fluxo três do século seguinte para o futuro: eradicating a pobreza, impedindo o conflito, e promover a democracia. Somente em um mundo que seja livrado da lata da pobreza todos os homens e mulheres fazem o a maioria de suas abilidades. Somente onde as direitas individuais são diferenças respeitadas da lata seja canalizado polìtica e resolvido pacificamente. Somente em um ambiente democrático, baseado no respeito para a diversidade e o diálogo, a self-expressão da lata e o self-government individuais sejam fixados, e a liberdade da associação upheld.
Durante todo meu termo como o secretário geral, eu procurei colocar seres humanos no centro de tudo que nós - da prevenção do conflito ao desenvolvimento às direita humanas. Fixar a melhoria real e durável nas vidas de homens e de mulheres individuais é a medida de tudo que nós fazemos nas nações unidas.
É neste espírito que eu aceito humbly o prêmio Centennial da paz de Nobel. Quarenta anos há de hoje, o prêmio para 1961 foi concedido para a primeira vez a um secretário geral das nações unidas - posthumously, porque o Dag Hammarskjöld tinha dado já sua vida para a paz em África central. E no mesmo dia, o prêmio para 1960 foi concedido para a primeira vez a um africano - Albert Luthuli, um dos líderes os mais adiantados do esforço de encontro ao apartheid em África do Sul. Para mim, como um africano novo que começa sua carreira nas nações unidas alguns meses mais tarde, aqueles dois homens ajustaram um padrão que eu procurasse seguir durante todo minha vida de funcionamento.
Esta concessão pertence-me não apenas. Eu não estou aqui sozinho. Em nome de todos meus colegas em cada parte das nações unidas, em cada canto do globo, que devotaram suas vidas - e em muitos exemplos arriscados ou dados suas vidas na causa da paz - mim agradeça os membros do comitê de Nobel para esta honra elevada. Meu próprio trajeto a prestar serviços de manutenção nas nações unidas foi feito possível pelo sacrifício e pelo compromisso de minha família e de muitos amigos de todos os continentes - alguma de quem passaram afastado - que me ensinaram e me guiaram. A, eu ofereço-eles minha gratitude mais profunda.
Em um mundo enchido com as armas da guerra e de tudo demasiado frequentemente as palavras da guerra, o comitê de Nobel transformaram-se um agente vital para a paz. Sadly, um prêmio para a paz é um rarity neste mundo. A maioria de nações têm monumentos ou memorials a guerrear, os salutations de bronze às batalhas heroic, archways do triunfo. Mas a paz não tem nenhuma parada, nenhum pantheon da vitória.
O que tem é o prêmio de Nobel - uma indicação da esperança e da coragem com resonance e autoridade originais. Somente compreendendo e dirigindo-se às necessidades dos indivíduos para a paz, para a dignidade, e para a segurança podemos nós nas nações unidas esperamos viver até a honra conferenciamos hoje, e cumprimos a visão de nossos founders. Esta é a missão larga da paz que uniu a equipe de funcionários que das nações os membros realizam diário em cada parte do mundo.
Alguns deles, mulheres e homens, são com nós neste salão hoje. Entre eles, por exemplo, é um observador militar de Senegal que está ajudando fornecer a segurança básica na república democrática do Congo; um conselheiro civil das polícias dos Estados Unidos que estão ajudando melhorar a régua de lei em Kosovo; um oficial da proteção da criança da UNICEF de Equador que está ajudando fixar as direitas dos cidadãos os mais vulneráveis de Colômbia; e um oficial do programa de alimento de mundo de China que está ajudando alimentar os povos de Coreia norte.
Os distintos convidados,
a idéia que há um pessoa na possessão da verdade, uma resposta aos mais do mundo, ou uma solução às necessidades do humanity, fizeram o dano do untold durante todo a história - especialmente no último século. Hoje, entretanto, mesmo entre continuar o conflito étnico em torno do mundo, há um crescimento compreensivo que a diversidade humana é a realidade que faz o diálogo necessário, e a base very para esse diálogo.
Nós compreendemos, como nunca antes, que cada um de nós é inteiramente digno do respeito e da dignidade essenciais a nosso humanity comum. Nós reconhecemos que nós somos os produtos de muitas culturas, tradições e memórias; esse respeito mútuo permite que nós estudem e aprendam de outras culturas; e isso nós ganhamos a força combinando o extrangeiro com o familiar.
Em cada fé e tradição grandes se pode encontrar os valores da tolerância e da compreensão mútua. O Qur', por exemplo, diz-nos que que “nós o criamos de um único par do macho e da fêmea e o fizemos nas nações e nos tribes, esses você pode conhecer-se.” Confucius incitou seus seguidores: “quando a maneira boa prevalece no estado, fale corajosamente e aja corajosamente. Quando o estado perdeu a maneira, aja corajosamente e fale macia. “Na tradição Jewish, o injunction “para amar o vizinho thy como o thyself,” é considerado para ser a essência very do Torah.
Este pensamento é refletido no Gospel Christian, que nos ensina também amar nossos inimigos e pray para aqueles que desejam persecute nos. Os Hindus são ensinados que a “verdade é uma, os sages dão-lhe vários nomes.” E na tradição Buddhist, os indivíduos são incitados agir com compassion em cada facet da vida.
Cada um de nós tem a direita fazer exame do orgulho em nosso fé ou heritage particular. Mas a noção que o que é nossa é necessariamente dentro conflito com o que é dele é falsa e perigosa. Resultou no enmity e no conflito infinitos, homens principais para cometer o mais grande dos crimes no nome de um poder mais elevado.
Não necessita ser assim. Os povos de religiões e de culturas diferentes vivem de lado a lado em quase cada parte do mundo, e a maioria de nós têm as identidades sobrepondo que nos unem com os grupos muito diferentes. Nós podemos amar o que nós somos, sem odiar o que - e quem - nós não somos. Nós podemos prosperar em nossa própria tradição, mesmo enquanto nós aprendemos de outros, e vimos respeitar seus ensinos.
Isto não será possível, entretanto, sem liberdade de religião, da expressão, do conjunto, e da igualdade básica sob a lei. Certamente, a lição do século passado foi que onde a dignidade do indivíduo foi espezinhada ou ameaçado - onde os cidadãos não apreciaram a direita básica escolher seu governo, ou direita a mudar regularmente - conflito seguiu demasiado frequentemente, com os civis inocentes que pagam o preço, nas vidas cortou brevemente e as comunidades destruídas.
Os obstáculos à democracia têm pouco a fazer com cultura ou religião, e muito mais a fazer com o desejo daqueles no poder manter sua posição em todo o custo. Este é nem um fenômeno novo nem um confinado a qualquer parte particular do mundo. Os povos de todas as culturas avaliam sua liberdade da escolha, e sentem a necessidade ter uma palavra nas decisões que afetam suas vidas.
As nações unidas, cuja a sociedade compreende quase todos os estados no mundo, são fundadas no princípio do valor igual cada ser humano. É a coisa que a mais próxima nós temos que instituição representativa que pode se dirigir aos interesses de todos os estados, e todos os povos. Com este universal, o instrumento indispensable do progresso humano, estados pode servir aos interesses de seus cidadãos reconhecendo interesses comuns e perseguindo os na unidade. Nenhuma dúvida, aquela é porque o comitê de Nobel diz que “deseja, em seu ano centenary, proclamar que a única rota negotiable à paz e à cooperação globais vai por as nações unidas”.
Eu acredito que o comitê reconheceu também que esta era de desafios globais não deixa nenhuma escolha mas cooperação no nível global. Quando os estados undermine a régua de lei e violate as direitas de seus cidadãos individuais, transformam-se uma ameaça não somente a seus próprios povos, mas também a seus vizinhos, e certamente ao mundo. O que nós necessitamos hoje é o governance legitimate, democrático melhor do governance - que permite que cada um individual floresça, e o cada estado a prosperar.
Seus Majesties,
excelências,
senhoras e Gentlemen,
você recordará que eu comecei meu endereço com uma referência à menina carregada em Afeganistão hoje. Mesmo que sua mãe faça tudo em seu poder a proteger e sustentar, há a um--quatro no risco que não viverá para ver seu quinto aniversário. Se é apenas um teste de nosso humanity comum - de nossa opinião em nossa responsabilidade individual para nossos homens e mulheres do companheiro. Mas é o único teste que importa.
Recorde que esta menina e então nossos alvos maiores - para lutar a pobreza, impedir o conflito, ou a doença da cura - não parecerão distantes, ou impossíveis. Certamente, aqueles alvos parecerão muito próximo, e muito achievable - como devem. Porque abaixo da superfície dos estados e das nações, as idéias e a língua, se encontram o fate de seres humanos individuais na necessidade. Answering their needs will be the mission of the United Nations in the century to come.
Thank you very much.
Kofi Adnan man av fred
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
PeaceNobel föreläser, Oslo, December 10, 2001
dina majestät, din kungliga highnesss, excellenser,
medlemmar av den norska Nobel kommittén, damtoalett, och gentlemän,
i dag, i Afghanistan, en ska flicka är födda. Hon fostrar ska rymmer henne och matar henne, tröstar henne och att bry sig för henne - som precis några fostrar skulle någonstans i världen. I dessa mest ramlag av människanaturen vet mänsklighet inga uppdelningar. Men att vara fött en flicka i dagens Afghanistan är att börja livårhundraden i väg från välståndet som en liten del av mänsklighet har uppnått. Det är att bo under villkorar att många av oss i denna skulle korridor betraktar omänskligt.
Jag talar av en flicka i Afghanistan, men jag kan har nämnt lika väl en behandla som ett barnpojke eller flicka i Sierra Leone. Ingen är i dag omedveten av detta delar mellan den fattig världen som är rik och. Inget i dag kan fordra okunnighet av kosta som detta delar lägger på på det fattigt och tagit ifrån vem är inget mindre behjärtansvärt av människovärde, grundfreedoms, säkerhet, mat och utbildning än några av oss. Kosta, emellertid, uthärdas inte av dem bara. Ultimately uthärdas det av allihop - norden och södra, rikt och fattigt, manar och races och religioner för kvinnor allra.
Dagens verkligt gränsar är inte mellan nationer, utan mellan kraftigt och kraftlöst, fritt och fjättrat, privilegierat och förödmjukat. I dag kan inga väggar avskilja människovän- eller mänsklig rättighetkriser i en världsdel från nationell säkerhetkriser i another.
Forskare berättar oss att världen av naturen är så liten och beroende av varandra som en dess flapping för fjäril påskyndar i den mest rainforest canen för amasonen, frambring en våldsam storm på andra sidan av jorden. Denna princip är bekant, som ”fjärilen verkställer.”, I dag realiserar vi, kanske mer än någonsin, att världen av människaaktivitet har också dess egna ”fjäril att verkställa” - för bättre eller för värre.
Damtoalett och gentlemän,
har vi skrivit in den tredje milleniummen till och med en utfärda utegångsförbud för av avfyrar. Om i dag, efter fasan av 11 September, vi ser bättre, och vi ser vidare - vi ska realiserar att mänsklighet är odelbar. Nya hot gör ingen skillnad mellan races, nationer eller regioner. En ny osäkerhet har skrivit in varje varar besvärad, utan hänsyn till rikedom eller status. En djupare medvetenhet av förbindelserna att röran alla oss - smärta in som i välstånd - har gripit ungt och gammalt.
I tidig sortbegynnelsestadiet av det 21st århundradet - ett århundrade disabused redan violently av några hopp som fortskrider in mot global fred, och välstånd är ofrånkomligt -- denna nya verklighet kan ej längre ignoreras. Det måste konfronteras.
Det 20th århundradet var kanske det mest deadliest i människahistoria som skövlades av innumerable konflikter, untold som lider och unimaginable brott. Tajma efter tid, en grupp eller nationen tillfogat ytterlighetvåld på another, ofta drivande vid irrationellt hat och misstanke eller obegränsad arrogans och törsta för driver och resurser. Som svar på dessa cataclysms kom ledarna av världen tillsammans på mid-century att förena nationerna som aldrig för.
Ett fora skapades - Förenta nationen - var alla nationer kunde sammanfoga styrkor för att intyga värdigheten och värden av varje person, och att säkra fred och utveckling för alla bemannar. Påstår här kunde förena för att förstärka rättssäkerheten, för att känna igen och tilltala behoven av det fattigt, för att hindra man brutalitet och girighet, fruktkonserven resurserna och skönhet av naturen, för att tåla de jämbördiga rätterna av manar och kvinnor och för att ge för säkerheten av framtida utvecklingar.
Vi övertar thus från det 20th århundradet det politiskt, as well as det vetenskapligt, och teknologiskt driva, som - om vi endast har det ska bruket dem - att ge oss riskera för att besegra armod, okunnighet och sjukdomen.
I det 21st århundradet som jag tror beskickningen av den ska Förenta nationen, definieras av ett nytt, mer djupsinnig, medvetenheten av heligheten och värdighet av varje människoliv, utan hänsyn till racen eller religion. Ska detta kräver oss att se det okända som ramen av påstår, och under ytbehandla av nationer eller gemenskaper. Vi måste fokusera, som aldrig för, på att förbättra villkorar av de individmanarna och kvinnorna som ger det statligt eller nationen dess rikedom och tecken. Vi måste börja med den unga afghanska flickan som känner igen den besparing att ett liv är till räddningmänsklighet sig själv.
Över de förgångna fem åren har jag ofta återkallat att Förenta nation charter börjar med uttrycker: ”Bemannar vi.”, Vad inte känns igen alltid, är att ”vi bemannar” göras upp av individer vars fordrar till de mest grundrätterna har för ofta offrats i det förment intresserar av det statligt eller nationen.
Ett folkmord börjar med dödandet av en man - inte för vad han har gjort, men på grund av vem han är. En aktion av ”person som tillhör en etnisk minoritet som rentvår”, börjar med ett grann som är roterande på another. Armod börjar, när även ett barn förnekas hans eller hennes utbildning för grunden rakt till. Vad börjar med felet att försvara värdigheten av ett liv, alltför avslutar ofta med en calamity för hela nationer.
I detta nya århundrade måste vi starta från överenskommelsen att fred hör hemma inte endast till påstår eller bemannar, men till varje medlem av de gemenskaper. Suveräniteten av påstår måste ej längre användas som en skydda för brutto- kränkningar av mänsklig rättighet. Fred måste göras verklig och påtaglig i dagstidningexistensen av varje individ i behov. Fred måste sökas, framför allt, därför att det är villkora för varje medlem av människafamiljen som bor ett liv av värdighet och säkerhet.
Rätterna av individen är av ingen mindre betydelse till invandrare och minoriteter i Europa och Americasna än till kvinnor i Afghanistan eller barn i Afrika. De är som grund till det fattigt om richna; de är som nödvändiga till säkerheten av den framkallade världen om det av framkallningsvärlden.
Från denna vision av rollen av Förenta nationen i de nyckel- prioriteterna för kommande århundradeflöde tre inför framtiden: utrota armod och att förhindra konflikt och att främja demokrati. Endast i en värld, som rids av armodcanen, gör alla manar och kvinnor mest av deras kapaciteter. Var kanaliseras politiskt och lösas peacefully, endast individrätter är respekterade canskillnader. Endast i en demokratisk miljö som baseras på respekt för mångfald och, föra dialog, säkras det canindividsjälv-uttryckt och självstyret, och frihet av anslutningen försvaras.
Den min alltigenom benämner som Secretary-General, mig har sökt att förlägga människor på centrera av allt som vi - från konfliktförhindrande till utveckling till mänsklig rättighet. Säkrande av verklig och hållbar förbättring i liven av individmanar och kvinnor är mäta, allra som vi gör på Förenta nationen.
Det är i denna ande att jag accepterar humbly prisen för hundraårsjubileumNobel fred. Forty år sedan today, tilldelades prisen för 1961 för den första tiden till en Secretary-General av Förenta nationen - posthumously, därför att Dag Hammarskjöld hade redan givit hans liv för fred i centralen Afrika. Och på den samma dagen, tilldelades prisen för 1960 för den första tiden till en afrikan - Albert Luthuli, en av de tidigaste ledarna av ansträngningen mot apartheid i Sydafrika. För mig som en ung afrikansk början his karriär i Förenta nationen några månader mer sistnämnd, uppsättning för de två manar ett standart som jag har sökt att följa alltigenom mitt funktionsdugliga liv.
Denna utmärkelse hör hemma inte precis till mig. Jag står inte här bara. På vägnar allra tränga någon min kollegor i varje del av Förenta nationen, i varje av jordklotet, som har ägnat deras liv - och i många anföra som exempel riskerat eller givet deras liv i orsaka av fred - mig tackar medlemmarna av den Nobel kommittén för denna kickheder. Min egna bana som ska servas på Förenta nationen, gjordes möjligheten av offret och förpliktelsen av min familj och många vänner från alla kontinentar - några av, vem har passerat bort - som undervisade mig och vägledde mig. Till dem erbjuder jag min mest djupsinniga tacksamhet.
I en värld som fylls med vapen av, kriga och alltför uttrycker ofta av kriger, den Nobel kommittén har blivit ett livsviktigt medel för fred. SAD är en pris för fred en raritet i denna värld. Mest nationer har monument, eller minnesmärkear som kriger, brons hälsningar till heroiska strider, valvgångar av triumfen. Men fred har inget att ståta, ingen pantheon av segern.
Vad det har, är den Nobel prisen - ett meddelande av hopp och kurage med unik resonans och myndighet. Endast genom överenskommelse och att tilltala behoven av individer för fred, för värdighet och för säkerhet kan, vi på Förenta nationen hoppas för att bo upp till hedern som i dag tilldelas och uppfyller visionen av våra grundarear. Denna är den breda beskickningen av fred som Förenta nationstabsmedlemmar bär ut dagligt i varje världsdel.
Några av dem, kvinnor och manar, är med oss i denna korridor i dag. Bland dem för anföra som exempel, var en militär observatör från Senegal som är portionen som ger grundläggande säkerhet i Demokratiska republiken Kongo; en civil poliskonsulent från Förenta staterna som är portionen som förbättrar rättssäkerheten i Kosovo; ett UNICEF-barnskydd kommenderar från Ecuador som är portionen som säkrar rätterna av Colombia mest sårbara medborgare; och en världsmat programmerar kommenderar från Kina som är portionen som matar folket av Nordkorea.
Distingerade gäster,
idén, att det finns folk ett i besittning av sanningen, ett svar till världens ills eller en lösning till mänsklighet behov, har gjort historia för untoldskadaalltigenom - speciellt i det sist århundradet. I dag emellertid, även amidst att fortsätta etnisk konflikt runt om världen, finns det en växande överenskommelse att människamångfald är båda verkligheten som makes förar dialog nödvändigt, och den very basen för det förar dialog.
Vi förstår, som aldrig för, att varje av oss är fullständigt värdig av respekten och värdigheten som är nödvändiga till vår allmänningmänsklighet. Vi känner igen att vi är produkterna av många kulturer, traditioner och minnen; den ömsesidiga respekt låter oss till studien och lärer från andra kulturer; och det når vi styrka, genom att kombinera det utländskt med förtrogen vän.
I varje stor tro och tradition kan en finna värderar av tolerans och ömsesidig överenskommelse. Den Quren', till exempel, berättar oss att att ”vi skapade dig från en singel, para av male, och kvinnligt och gjort dig in i nationer och stammar som är de kan du, veta varje annan.”, Confucius manade hans anhängare: tala fett och agera fett, ”när godan segrar långt i det statligt. Agera fett och tala slappt, när det statligt har borttappad långt. ”I den judiska traditionen, föreläggandet ”är att älska det thy grannet som thyself,” ansett att vara det very extraktet av Torahen.
Denna tanke reflekteras i det kristna evangeliet, som undervisar också oss att älska våra fiender och att be för de, som önskar att förfölja oss. Hindus undervisas, att ”sanning är en, vis man ger den som är olik, namnger.”, Och i den buddistiska traditionen, manas individer för att agera med medkänsla i varje fasetterar av liv.
Varje av oss har rakt till takestoltheten i vårt särskilda tro eller arv. Men aningen att vad är vår, är nödvändigtvis in konflikten med vad är deras är både falsk och farlig. Det har resulterat i ändlös enmity, och konflikten, ledande manar som begår det mest stor av brott i det känt av ett högre, driver.
Det behöver inte att vara så. Folket av olika religioner och kulturer bor jämsides i nästan varje världsdel, och mest av oss har överlappande identiteter som förenar oss med mycket olika grupper. Vi kan älska vad vi är, utan att hata vad - och vem - vi inte är. Vi kan blomstra i vår egna tradition, som även vi lärer från andra, och kommer till respekt deras undervisningar.
Detta ska för att inte vara möjligheten, emellertid, utan religionsfrihet, av uttryckt, av enheten och grundläggande jämställdhet under lagen. Sannerligen har kursen av det förgångna århundradet varit som, var värdigheten av individen har trampled eller hotat - var medborgare inte har tyckt om det grundläggande rakt till väljer deras regering eller rakt till ändringen det regelbundet - konflikten har för ofta följt, med oskyldiga civilister som betalar prissätta, i den förstörda livsnittkort stavelse och gemenskaper.
Hindren till demokrati har lite att göra med kultur eller religion, och mycket mer som ska göras med lusten av de driver in, för att underhålla deras placerar på några kostar. Detta är neither ett nytt fenomen nor ett som begränsas till någon särskild världsdel. Värderar folket allra kulturer deras valfrihet och känselförnimmelse behovet att ha en något att säga i beslut som påverkar deras liv.
Förenta nationen, vars medlemskap består av nästan alla, påstår i världen, grundas på principen av den jämbördiga värden av varje människa. Det är det mest nearest tinget som vi måste en representativ institution, som kan tilltala intresserar påstår allra, och allt bemannar. Till och med denna universal instrumenterar påstår oumbärligt ting av människaframsteg, kan den serven intresserar av deras medborgare, genom att känna igen vanligt, intresserar och att förfölja dem i enhet. Inget tvivel, det är varför de Nobel kommitténågot att säga som det ”önskar, i dess centenary år, att proklamera att den enda förhandlingsbara rutten till globalt fred och samarbete går by långt av Förenta nationen”.
Jag tror kommittén kände igen också att denna era av globala utmaningar lämnar inget primat men samarbete på det globalt jämnar. Överträd rätterna av deras individmedborgare, när påstår underminerar rättssäkerheten och, blir de ett hot inte endast till deras egna folk, men också till deras grann och sannerligen världen. Vad vi behöver i dag, är bättre legitim demokratisk makt för makt -, som låter varje individ frodas, och varje som är statlig att blomstra.
Dina majestät,
excellenser,
damtoalett och gentlemän,
ska du återkallelse att jag började mitt tilltalar med en hänvisa till till flickan bördiga Afghanistan i dag. Gör alla i henne driver för att skydda och tåla henne, även om hon fostrar ska, finns det a en-i-fyra riskerar att hon ska inte levande för att se hennes femte födelsedag. Huruvida hon är precis en testar av vår allmänningmänsklighet - av vår tro i vårt individansvar för våra med- manar och kvinnor. Men det är det enda testar att materier.
Minns denna flicka och därefter våra större syften - att slåss armod, förhindra konflikt eller att kurera sjukdomen - som ska för att inte verka avlägset eller omöjligt. Sannerligen verkar de ska syften mycket nära och mycket uppnåeliga - som de bör. Därför att under ytbehandla av påstår och nationer, idéer och språket, lies ödet av individmänniskor i behov. Answering their needs will be the mission of the United Nations in the century to come.
Thank you very much.
Человек Kofi Adnan мира
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Будет принесена лекция по PeaceNobel, Осло,
Ваша Королевское Величество 10-ое декабря 2001, ваш королевский Highness, превосходительства
, члены норвежского комитета Nobel, дамы и господа
, сегодня, в Афганистане, девушка. Ее мать будет держать ее и подавать она, утешать ее и внимательность для ее - как раз по мере того как любая мать а где-либо в мире. В этих самых основных поступках человеческая природа, гуманность не знает никакие разделения. Но быть принесенным девушке в сегодняшнем Афганистане начать столетия жизни далеко от зажиточности одна малая часть гуманности достигала. Оно должна жить под условиями что много из нас в этой зале учитывали нечеловечно.
Я говорю девушки в Афганистане, но я мог равн хлынуться упоминал мальчика или девушки младенца в Сьерра-Леоне. No one сегодня незнающе этого разделяет между богатые люди мира и бедными. No one сегодня могут востребовать незнание цены это разделяет наводит на бедных и dispossessed будет никакой более менее заслуживать людского сана, основные свободы, обеспеченность, еда и образование чем любое из нас. Цена, однако, не принесена ими самостоятельно. Предельно, оно принесено all of us - север и на юг, богатые люди и плохое, люди и женщины всех гонок и вероисповеданий.
Сегодняшние реальные граници находятся не между нациями, а между мощным и невластным, свободно и fettered, не дали привилегии и humiliated. Сегодня, никакие стены не могут отделить кризисы гуманитария или прав человека в одной части мира от кризисов национальной безопасности в других.
Научные работники говорят нам что мир природы настолько мал и взаимозависим бабочка хлопая свои крыла в чонсервной банке Амазонкы rainforest производит яростный шторм на другой стороне земли. Этот принцип известен как «влияние бабочки.» Сегодня, мы осуществляем, возможно больше чем всегда, что мир людской деятельности также имеет свои «влияние бабочки» - для лучшего или для плохого.
Дамы и господа,
мы вписывали третье тысячелетие через строб пожара. Если сегодня, после ужаса 11-ое сентября, мы видим более лучше, и мы видим более далее -, то мы осуществим что гуманность нераздельна. Новые угрозы не делают никакое различение между гонками, нациями или зонами. Новая необеспеченность вписывала каждый разум, regardless of богатство или состояние. Более глубокая осведомленность скреплений связывают нас все - в боли как в зажиточности - сжимала молодой и старую.
В предыдущих началах 2його столетие - столетие уже яростно disabused VSех упований развивают к глобальный миру и зажиточность неизбежна -- этот новыа реальности можно no longer не проигнорировать. Оно необходимо confronted.
20th столетие было возможно deadliest в людской истории, опустошенной несметными конфликтами, страданием untold, и unimaginable злодеяниями. Time after time, группа или нация inflicted весьма расправа на других, часто после того как они управили нерациональными ненавистью и подозрением, или unbounded заносчивость и жажда для силы и ресурсов. In response to эти cataclysms, руководители мира пришли совместно на mid-century соединить нации как никогда раньше.
Форум был создан - Организация Объединенных Наций - где все нации смогли соединить усилия для того чтобы подтвердить сан и стоимость каждой персоны, и к безопасный миру и развитию для всех людей. Здесь положения были в состоянии соединить для того чтобы усилить торжество права, узнать и адресовать потребности бедных, задержать зверство человека и greed, сохранить ресурсы и красотку природы, вытерпеть равные права людей и женщин, и обеспечить для безопасности будущих поколений.
Мы таким образом наследуем от 20th столетия политическую, также, как научная и технологическая сила, которую - если только мы имеем the will, котор нужно использовать их -, то дайте нам шансу vanquish скудость, незнание и заболевание.
В 2його столетие я верю полет Организации Объединенных Наций будет определен новой, глубокомысленно, осведомленностью sanctity и саном каждого человеческая жизнь, regardless of гонка или вероисповедание. Это будет требовать, что мы посмотрели за рамками положений, и под поверхностью наций или общин. Мы должны сфокусировать, как никогда перед, на улучшать условия индивидуальных людей и женщин которые дают положение или нацию свои наваристость и характер. Мы должны начать при молодая афганская девушка, узнавая те сбереженияа что одна жизнь должна сохранить гуманность самое.
Над прошлыми 5 летами, я часто вспоминал что хартия Организации Объединенных Наций начинает с словами: «Мы люди.» Всегда не узнано что «мы люди» составлены индивидуалов заявки к самым основным правам слишком часто были пожертвованы в supposed интересах положения или нации.
Genocide начинает с умерщвлением одного человека - не для он делал, но из-за он. Кампания «этнический cleansing» начинает при один сосед поворачивая на другие. Скудость начинает когда даже отказывают одному ребенку his or her основное право на образование. Начинает с отказом uphold сан одной жизни, все слишком часто кончается с бедствием для всех наций.
В этом новом столетии, мы должны начать от вникания что мир принадлежит not only к положениям или людям, но к каждому члену тех общин. Суверенство положений необходимо no longer не использовать как экран для больших нарушений прав человека. Мир необходимо сделать реально и tangible в ежедневном существовании каждого индивидуала в потребности. Мир необходимо изыскивать, прежде всего, потому что будет условием для каждого члена людской семьи, котор нужно жить жизнь сана и обеспеченности.
Права индивидуала of no меньше важность к иммигрантам и несовершеннолетиям в Europe и Америках чем к женщинам в Афганистане или детям в Африке. Они как принцип к бедным о богатые люди; они по необходимости к обеспеченности начатого мира о том из развивающего мира.
От этого зрения роли Организации Объединенных Наций в приоритетах подачи 3 следующего столетия ключевых на будущее: искореняющ скудость, предотвращая конфликт, и повышать народовластие. Только в мире rid чонсервной банкы скудости все люди и женщины делают большую часть их способностей. Только где индивидуальными правами будут уважаемые разницы в чонсервной банкы направьтесь политически и разрешитесь мирно. Только в демократической окружающей среде, основанной на уважении для разнообразности и диалога, были обеспечены собственн-выражение чонсервной банкы индивидуальные и self-government, и свобода ассоциаций была upheld.
В течении моей термины как Secretary-General, я изыскивал установить людские существования на центре всего, котор мы делаем - от предохранения конфликта к развитию к правам человека. Обеспечивать реальное и lasting улучшение в жизнях индивидуальных людей и женщин будет измерением всех, котор мы делаем на Организации Объединенных Наций.
Оно в этом духе что я всепокорно признаваю Centennial приз мира Nobel. 40 лет тому назад сегодня, приз на 1961 был награжен for the first time к Secretary-General Организации Объединенных Наций - posthumously, потому что Dag Hammarskjöld уже дал его жизнь для мира в центральной Африке. И дальше the same day, приз на 1960 был награжен for the first time к африканцу - Альберт Luthuli, одному из самых предыдущих руководителей схватки против арартеида в Южной Африке. Для меня, как молодой африканец начиная его карьеру в Организации Объединенных Наций немного месяцев более поздно, тот два человека установил стандарт которым я изыскивал последовать за в течении мой жизнедеятельности.
Это пожалование принадлежит как раз к мне. Я не стою здесь одним. Именем всех моих коллегаов в каждой части Организации Объединенных Наций, в каждом угле глобуса, которое посвящало их жизни - и in many instances рискнуто или дано их жизни в деле мира - я возблагодарите члены комитета Nobel для этой высокой почетности. Мой собственный курс, котор нужно обслуживать на Организации Объединенных Наций был сделан по возможности поддачей и принятием окончательного решения моей семьи и много друзей от всех материков - некоторого из проходили прочь - научили мне и направили меня. К им, я предлагаю мою самую глубокомысленную признательность.
В мире заполняемом с оружиями войны и всех слишком часто слова войны, комитет Nobel стали существенным веществом для мира. Уныло, призом для мира будет rarity в этом мире. Большинств нации имеют памятники или memorials, котор нужно воевать, бронзовые salutations к героикоромантическим сражениям, аркам триумфа. Но мир не имеет никакой парад, никакое pantheon победы.
Оно имеет будет Нобелевской премией - заявлением упования и смелости с уникально резонансом и авторитетом. Только путем понимать и адресовать потребности индивидуалов для мира, для сана, и для обеспеченности можем мы на Организации Объединенных Наций надеемся жить до почетности посовещались сегодня, и выполняем зрение наших основателей. Это будет обширный полет мира штатный сотрудник Организации Объединенных Наций уносят ежедневное в каждой части мира.
Несколько из их, женщин и людей, с нами в этой зале сегодня. Среди их, for instance, находится военный наблюдатель от Сенегала который помогает обеспечить основную обеспеченность в демократической республике Конго; вольнонаемный советник полиций от Соединенных Штатов помогают улучшить торжество права в Kosovo; офицер предохранения от ребенка UNICEF от эквадора помогает к безопасный правам граждан Колумбии самых уязвимых; и офицер Мировой программи от Китая помогает подать люди Севернаи Корея.
Distinguished гости,
идея что один люд в владении правды, один ответ к больноям мира, или одно разрешение к потребностям гуманности, делали вред untold throughout history - специально в прошлом столетии. Сегодня, однако, даже между продолжать этнический конфликт вокруг мира, расти понимающ что людской разнообразностью будет и реальностью которая делает диалог обязательно, и очень основой для того диалога.
Мы понимаем, как никогда перед, что each of мы полно достойны уважения и сана необходимых к нашей общей гуманности. Мы узнаем что мы будем продуктами много культур, традиций и памятей; то взаимное уважение позволяет нас изучить и выучить от других культур; и то мы приобретаем прочность путем совмещать чужое с близким другом.
В каждых больших вере и традиции можно найти значения допуска и взаимного понимания. Qur', например, говорит нам что «мы создали вас от одиночной пары мужчины и женщины и сделали вас в нации и трибы, те вы смогите знать.» Конфуций принудил его следующих: «когда хорошая дорога превалирует в положении, поговорите смелейше и подействуйте смелейше. Когда положение теряло дорогу, подействуйте смелейше и поговорите мягко. «В еврейской традиции, предписании «для того чтобы полюбить thy соседа как thyself,» рассматривает, что быть очень сутью Torah.
Эта мысль отражена в Кристиан Gospel, которое также учит, что мы любим наши противников и молим для тех которые желают донять нас. Научено Hindus что «правда одним, sages дает ему различные имена.» И в буддийской традиции, принуждены, что действуют индивидуалы с участливостью в каждой фасетке жизни.
Each of мы имеем право принять гордость в наших определенных вере или наследии. Но придумка что ours будет обязательно внутри конфликтом с theirs и ложна и опасна. Оно приводило к в бесконечных enmity и конфликте, leading людях для того чтобы поручить самый большой злодеяний in the name of более высокая сила.
Для этого не нужно быть так. Люди по-разному вероисповеданий и культур живут side by side в почти каждой части мира, и большое часть из нас имеет перекрывая тождественности которые соединяют нас с очень по-разному группами. Мы можем полюбить мы, без ненавидеть - и - мы не. Мы можем thrive в нашей собственной традиции, even as мы учим от других, и приходим уважать их преподавательства.
Это не будет по возможности, однако, без свободы вероисповедания, выражения, агрегата, и основной равности под законом. Деиствительно, уроком прошлого столетия было которое где был затоптан сан индивидуала или угрожали - где граждане не наслаждались основным правом на выбор их правительство, или право изменять его регулярно - конфликт слишком часто следовало за, при невиновные civilians оплачивая цену, в жизнях отрезало не доходя и разрушенные общины.
Препоны к народовластию имеют маленькое, котор нужно сделать с культурой или вероисповеданием, и очень больше, котор нужно сделать с желанием тех в силе поддерживать их положение на любой цене. Это ни новым явлением ни одним ограниченным к любой определенной части мира. Люди всех культур оценивают их свободу выбора, и чувствуют потребность иметь мнение в решениях влияя на их жизни.
Организация Объединенных Наций, членство которого состоит из почти всех положений в мире, основано на принципе равной стоимости каждого людского существования. Будет самой близкой вещью, котор мы представительное учреждение может адресовать интересы всех положений, и все люди. Через это всеобщее, непременная аппаратура прогресс человеческого общества, положений может служить интересы их граждан путем узнавать всеобщие интересы и следовать их в всеединстве. Никакое сомнение, то не почему комитет Nobel говорит что он «желает, в своем столетнем годе, провозгласить что единственная negotiable трасса к глобальный миру и сотрудничеству идет by way of Организация Объединенных Наций».
Я верю комитет также узнал что эта эра глобальных возможностей не оставляет никакой выбор а сотрудничество на глобальный уровень. Когда положения минируют торжество права и нарушают права их индивидуальных граждан, они будут menace not only к их собственным людям, но также к их соседям, и деиствительно миру. Нам нужно сегодня будет более лучшим управлением управления - правомерным, демократическим которое позволяет каждое индивидуальное процветать, и каждым положением, котор нужно thrive.
Ваша Королевское Величество,
превосходительства,
дамы и господа,
вы вспомните что я начал мой адрес с справкой к девушке рожденной в Афганистане сегодня. Даже если ее мать сделает все в ее силе защитить и вытерпеть ее, будет a одн-в-4 риске что она не будет жить для того чтобы увидеть ее пятый день рождения. Делает ли она как раз одно испытание нашей общей гуманности - нашего верования в нашем индивидуальной ответственности для наших людей и женщин собрата. Но будет единственным испытанием имеет значение.
Вспомните эта девушка и после этого наши более большие цели - воевать скудость, предотвратить конфликт, или заболевание лечения - не покажутся дистантными, или невозможными. Деиствительно, те цели покажутся очень ближайше, и очень достижимыми - по мере того как они. Потому что под поверхностью положений и наций, идеи и язык, лежат судьба индивидуальных людских существований в потребности. Answering their needs will be the mission of the United Nations in the century to come.
Thank you very much.
Kofi Adnan Man van Vrede
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
De Lezing van PeaceNobel, Oslo, December 10, 2001
Uw Majesteiten, Uw Koninklijke Highness, Excellenties,
Leden van het Noorse Comité van Nobel, Dames en Heren,
vandaag, in Afghanistan, zullen een meisje geboren zijn. Haar moeder zal haar houden en zal haar voeden, zal haar en zorg voor haar troosten - enkel zoals om het even welke moeder overal in de wereld. In deze meest basishandelingen van menselijke aard, kent het mensdom geen afdelingen. Maar om geboren te zijn moet een meisje in Afghanistan van vandaag het levens met eeuwen vanaf de welvaart beginnen die één klein deel van het mensdom heeft bereikt. Het moet in de omstandigheden leven waarvelen van ons in deze zaal onmenselijk zouden beschouwen.
Ik spreek van een meisje in Afghanistan, maar ik zou een een babyjongen of meisje in Sierra Leone even goed kunnen vermeld hebben. Niemand vandaag is onbewust van deze waterscheiding tussen de rijk en slechte wereld. Niemand kan vandaag onwetendheid van de kosten eisen die deze waterscheiding aan de armen oplegt en onteigend wie geen minder het verdienen van menselijke waardigheid, fundamentele vrijheden, veiligheid, voedsel en onderwijs dan om het even welk van ons zijn. De kosten, echter, worden niet alleen gedragen door hen. Uiteindelijk, wordt het gedragen door wij allemaal - het Noorden en Zuiden, rijk en slecht, mannen en vrouwen van alle rassen en godsdiensten.
De echte grenzen van vandaag zijn niet tussen naties, maar tussen krachtig en machteloos, vrij en belemmerd, bevoorrecht en vernederd. Vandaag, kunnen geen muren humanitaire of rechten van de menscrisissen in één deel van de wereld van nationale veiligheidscrisissen in een andere scheiden.
De wetenschappers vertellen ons dat de wereld van aard zo klein en onderling afhankelijk is dat een vlinder die zijn vleugels in het regenwoud van Amazonië klapt een hevig onweer aan de andere kant van de aarde kan produceren. Dit principe is genoemd geworden „Effect van de Vlinder.“ Vandaag, realiseren wij, misschien meer dan ooit, dat de wereld van menselijke activiteit beter zijn eigen „Effect van de Vlinder“ - voor of voor slechter ook heeft.
Dames en Heren,
zijn wij het derde millennium door een poort van brand ingegaan. Als vandaag, na de verschrikking van 11 September, wij beter zien, en wij verder zien - wij zullen realiseren dat het mensdom ondeelbaar is. De nieuwe bedreigingen maken geen onderscheid tussen rassen, naties of gebieden. Een nieuwe onzekerheid is elke mening, ongeacht rijkdom of status ingegaan. Een diepere voorlichting van de banden die ons pijn alles inbegrepen zoals in welvaart binden - heeft jong en oud gegrepen.
In het vroege begin van de 21ste eeuw - een eeuw disabused reeds hevig van om het even welke hoop dat de vooruitgang naar globale vrede en welvaart onvermijdelijk is -- deze nieuwe werkelijkheid kan niet meer worden genegeerd. Het moet worden geconfronteerd.
De 20ste eeuw was misschien het meest deadliest in menselijke geschiedenis, die door ontelbare conflicten wordt verwoest, het untold lijden, en unimaginable misdaden. Telkens weer, legde een groep of een natie extreem geweld op een andere, die vaak door irrationele haat en verdenking wordt gedreven, of grenzeloze arrogantie en dorst voor macht en middelen op. In antwoord op deze cataclysms, kwamen de leiders van de wereld bij midden van de eeuw samen om de naties te verenigen zoals nooit voorheen.
Een forum werd gecre�ërd - de Verenigde Naties - waar alle naties zich bij krachten konden aansluiten om de waardigheid en de waarde van elke persoon te bevestigen, en om vrede en ontwikkeling voor alle volkeren te beveiligen. Hier konden zich de Staten verenigen om de rechtsstaat te versterken, op de behoeften van de armen, beperkings man brutality en de hebzucht te erkennen en gericht te zijn, de middelen en de schoonheid van aard te behouden, de gelijke rechten van mannen en vrouwen te ondersteunen, en de veiligheid van toekomstige generaties te voorzien.
Wij erven van de 20ste eeuw zo de politieke, evenals wetenschappelijke en technologische macht, die - als slechts wij de wil hebben om hen te gebruiken - ons de kans geven om armoede, onwetendheid en ziekte te overwinnen.
In de 21ste Eeuw die ik de opdracht van de Verenigde Naties zal door een nieuwe, diepgaandere, voorlichting van de heiligheid en waardigheid van elk menselijk leven, ongeacht ras of godsdienst worden bepaald heb geloofd. Dit zal ons om voorbij het kader van Staten, en onder de oppervlakte van naties of gemeenschappen vereisen te kijken. Wij moeten ons, zoals nooit vóór, bij het verbeteren van de voorwaarden van de individuele mannen en de vrouwen concentreren die de staat of de natie zijn rijkdom en karakter geven. Wij moeten met het jonge Afghaanse meisje beginnen, dat die besparing erkent dat het één leven het mensdom zelf moet bewaren.
In de loop van de afgelopen vijf jaar, heb ik vaak eraan herinnerd dat het Handvest van de Verenigde Naties met de woorden begint: „Wij de volkeren.“ Wat niet altijd wordt erkend is dat „wij de volkeren“ uit individuen worden samengesteld de van wie eisen aan de meest fundamentele rechten te vaak in de vermeende belangen van de staat of de natie zijn geofferd.
Een volkerenmoord begint met de moord van de één mens - niet voor wat hij heeft gedaan, maar wegens wie hij is. Een campagne van „het etnische reinigen“ begint met één buur die een andere aanzet. De armoede begint wanneer zelfs één kind zijn of haar fundamenteel recht op onderwijs wordt ontzegd. Wat met het nalaten begint om de waardigheid van het één leven te bevestigen, maar al te vaak beëindigt met een ramp voor volledige naties.
In deze nieuwe eeuw, moeten wij van het begrip beginnen dat de vrede niet alleen tot staten of volkeren, maar tot elk lid van die gemeenschappen behoort. De soevereiniteit van Staten moet niet meer als schild voor brutoschendingen van rechten van de mens worden gebruikt. De vrede moet het dagelijkse bestaand van elk individu in behoefte echt en tastbaar worden gemaakt. Naar de vrede moet worden gestreefd, vooral, omdat het de voorwaarde voor elk lid van de menselijke familie om is te leven het leven van waardigheid en veiligheid.
De rechten van het individu zijn van geen minder belang aan immigranten en minderheden in Europa en Amerika dan aan vrouwen in Afghanistan of kinderen in Afrika. Zij zijn fundamenteel voor de armen in verband met de rijken; zij zijn zonodig aan de veiligheid van de ontwikkelde wereld in verband met dat van de ontwikkelende wereld.
Van deze visie van de rol van de Verenigde Naties in volgende eeuwstroom drie zeer belangrijke prioriteiten voor de toekomst: het uitroeien van armoede, het verhinderen van conflict, en het bevorderen van democratie. Slechts in een wereld die van armoede wordt bevrijd kan alle mannen en vrouwen het grootste deel van hun capaciteiten maken. Slechts waar de individuele rechten worden geëerbiedigdt kan verschillen politiek worden gekanaliseerd en vreedzaam worden opgelost. Slechts in een democratisch milieu, dat op eerbied voor diversiteit en dialoog wordt gebaseerd, kunnen de individuele zelf-uitdrukking en de zelf-overheid worden beveiligd, en de vrijheid van vereniging wordt bevestigd.
Door mijn termijn aangezien Secretaris-generaal, ik mensen op het centrum van alles heb willen plaatsen wij - van conflictpreventie aan ontwikkeling aan rechten van de mens. Het beveiligen van echte en duurzame verbetering in het leven van individuele mannen en vrouwen is de maatregel van allen wij in de Verenigde Naties doen.
Het is in deze geest dat ik humbly de Honderdjarige Prijs van de Vrede van Nobel goedkeur. Veertig jaar geleden vandaag, werd de Prijs voor 1961 voor het eerst toegekend aan een Secretaris-generaal van de Verenigde Naties - posthumously, omdat Dag Hammarskjöld reeds zijn leven voor vrede in Centraal Afrika had gegeven. En op dezelfde dag, werd de Prijs voor 1960 voor het eerst toegekend aan een Afrikaan - Albert Luthuli, één van de eerste leiders van de strijd tegen apartheid in Zuid-Afrika. Voor me, als jonge Afrikaan die met zijn carrière in de Verenigde Naties begint een paar later maanden, bepalen die twee mensen een norm die ik door mijn beroepsleven heb willen volgen.
Deze toekenning behoort niet alleen tot me. Ik me bevind niet hier alleen. Namens al mijn collega's in elk deel van de Verenigde Naties, in elke hoek van de bol, die hun leven hebben gewijd - en in vele gevallen geriskeerd of gegeven hun leven in de oorzaak van vrede - ik dank de Leden van het Comité van Nobel voor deze hoge eer. Mijn eigen weg aan de dienst in de Verenigde Naties werd gemaakt mogelijk door het offer en de verplichting van mijn familie en vele vrienden van alle continenten - wat van wie zijn verdwenen - die me onderwees en me begeleidde. Aan hen, bied ik mijn diepgaandste dankbaarheid aan.
In een wereld die met wapens van oorlog en maar al te vaak woorden van oorlog wordt gevuld, is het Comité van Nobel een essentiële agent voor vrede geworden. Droevig, is een prijs voor vrede een zeldzaamheid in deze wereld. De meeste naties hebben monumenten of gedenktekens aan oorlog, bronsbegroetingen aan heldhaftige slagen, archways van triomf. Maar de vrede heeft geen parade, geen pantheon van overwinning.
Wat het heeft is de Prijs van Nobel - een verklaring van hoop en moed met uniek resonantie en gezag. Slechts door de op behoeften te begrijpen en gericht te zijn van individuen aan vrede, voor waardigheid, en voor veiligheid kunnen wij in de Verenigde Naties om de vandaag verleende eer na te leven, en de visie van onze stichters te vervullen hopen. Dit is de brede opdracht van vrede die de het personeelsleden van de Verenigde Naties elke dag in elk deel van de wereld uitvoeren.
Enkelen van hen, vrouwen en mannen, zijn vandaag met ons in deze zaal. Onder hen, bijvoorbeeld, zijn een Militaire Waarnemer van Senegal dat helpt om basisveiligheid in de Democratische Republiek de Kongo te verstrekken; een burgerlijke Adviseur van de Politie van de Verenigde Staten die helpen om de rechtsstaat in Kosovo te verbeteren; een UNICEF Ambtenaar van de Bescherming van het Kind van Ecuador dat helpt om de rechten van kwetsbaarste burgers van Colombia te beveiligen de; en een Ambtenaar van het Wereldvoedselprogramma van China dat helpt om de inwoners van Noord-Korea te voeden.
De voorname gasten,
het idee dat er mensen één in bezit van de waarheid zijn hebben, één antwoord op de tegenslagen van de wereld, of één oplossing voor de behoeften van het mensdom, untold kwaad in de geschiedenis - vooral in de laatste eeuw gedaan. Vandaag, echter, zelfs in het midden van voortdurend etnisch conflict rond de wereld, zijn er het groeien begrijpend dat de menselijke diversiteit zowel de werkelijkheid is die dialoog, en de eigenlijke basis voor die dialoog noodzakelijk maakt.
Wij begrijpen, zoals nooit vóór, dat elk van ons van de eerbied en de waardigheid essentieel aan het ons gemeenschappelijk mensdom volledig waardig is. Wij erkennen dat wij de producten van veel culturen, tradities en geheugen zijn; die wederzijdse eerbied staat ons toe om van andere culturen te bestuderen en te leren; en dat wij sterkte door buitenlands met de huisvriend te combineren bereiken.
In elke grote geloof en traditie kan men de waarden vinden van tolerantie en wederzijds begrip. Qur', bijvoorbeeld, vertelt ons dat „wij u van één enkel paar van mannetje en wijfje cre�ërden en u in naties en stammen maakten, dat u elkaar kunt kennen.“ Confucius spoorde zijn aanhangers aan: „wanneer de goede manier in de staat heerst, spreek dapper en handel dapper. Wanneer de staat de manier heeft verloren, handel dapper en spreek zacht. „In de Joodse traditie, het bevel „om te houden van thy buur als thyself,“ wordt beschouwd als om de eigenlijke essentie van Torah.
Deze gedachte wordt weerspiegeld in het Christelijke Evangelie, dat ons ook onderwijst om van onze vijanden te houden en voor zij te bidden die wensen om ons te vervolgen. Hindus wordt onderwezen dat de „waarheid één is, geven sages het diverse namen.“ En in de Boeddhistische traditie, worden de individuen aangespoord om met medeleven in elk facet van het leven te handelen.
Elk van ons heeft het recht trots in onze bijzondere geloof of erfenis te vergen. Maar het begrip dat wat is van ons noodzakelijk in conflict is met wat theirs is is zowel vals als gevaarlijk. Het heeft in eindeloos vijandschap en conflict geresulteerd, die mensen ertoe brengen om grootst van misdaden in naam van een hogere macht te begaan.
Het te hoeven niet zo zijn. De mensen van verschillende godsdiensten en culturen leven zij aan zij in bijna elk deel van de wereld, en de meesten van ons hebben overlappende identiteiten die ons met zeer verschillende groepen verenigen. Wij kunnen houden van wat zijn wij, zonder te haten wat - en wie - wij niet zijn. Wij kunnen in onze eigen traditie bloeien, zelfs aangezien wij van anderen, leren en het hun onderwijs komen eerbiedigen.
Dit zal niet, echter, zonder vrijheid van godsdienst, van uitdrukking, van assemblage, en basisgelijkheid in het kader van de wet mogelijk zijn. De les van de afgelopen eeuw is geweest namelijk dat waar de waardigheid van het individu is vertrappeld of gedreigd - waar de burgers niet van de fundamentele rechten hebben genoten om hun overheid te kiezen, of het recht het regelmatig te veranderen - het conflict heeft te vaak gevolgd, met onschuldige burgers die de prijs, in kortgeknipte het leven betalen en vernietigde gemeenschappen.
De hindernissen voor democratie hebben weinig met cultuur of godsdienst te doen, en veel meer met de wens van die in bevoegdheid te doen om hun positie kost wat kost te handhaven. Dit is noch een nieuw fenomeen noch één beperkt tot om het even welk bepaald deel van de wereld. De mensen van alle culturen taxeren hun vrijheid van keus, en voelen de behoefte hebben in besluiten zeggen die hun leven beïnvloeden.
De Verenigde Naties, het van wie lidmaatschap bijna uit alle Staten in de wereld bestaat, worden gebaseerd op het principe van de gelijke waarde van elk menselijk wezen. Het is het meest dichtbijgelegen ding dat wij aan een representatieve instelling hebben gehad die de belangen van alle staten, en alle volkeren kan richten. Door dit universele, onontbeerlijke instrument van menselijke vooruitgang, kunnen de Staten de belangen van hun burgers dienen door gemeenschappelijke belangen en hen te achtervolgen in eenheid te erkennen. Zonder twijfel, is dat waarom het Comité van Nobel zegt dat het „, in zijn honderdjarig jaar, wenst om af te kondigen dat de enige overeen te komen route aan globale vrede en samenwerking als de Verenigde Naties“ gaat.
Ik geloof het Comité erkende ook dat deze era van globale uitdagingen geen keus maar samenwerking op het mondiale niveau verlaat. Wanneer de Staten de rechtsstaat ondermijnen en de rechten van hun individuele burgers overtreden, worden zij een dreiging niet alleen aan hun eigen mensen, maar ook aan hun buren, en inderdaad wereld. Wat wij vandaag nodig hebben is beter bestuur - wettig, democratisch bestuur dat elk individu toestaat bloeien, en elke Staat om te bloeien.
Uw Majesteiten,
Excellenties,
Dames en de Heren, zullen
u eraan herinneren dat ik met mijn adres met een verwijzing naar het meisje geboren vandaag in Afghanistan begon. Alhoewel haar moeder al het mogelijke zal doen om haar te beschermen en te ondersteunen, zijn er één-in-vier riskeert dat zij niet zal leven om haar vijfde verjaardag te zien. Of zij doet is enkel één test van het ons gemeenschappelijk mensdom - van ons geloof in onze individuele verantwoordelijkheid voor onze medemannen en vrouwen. Maar het is de enige test die van belang is.
Herinner dit meisje en dan zullen onze grotere doelstellingen - om armoede te bestrijden, conflict, of behandelingsziekte verhinderen - niet ver, of onmogelijk schijnen. Die doelstellingen zullen zeer dichtbij schijnen namelijk, en zeer uitvoerbaar - aangezien zij zouden moeten. Omdat onder de oppervlakte van staten en naties, de ideeën en de taal, het lot van individuele menselijke wezens in behoefte liggen. Answering their needs will be the mission of the United Nations in the century to come.
Thank you very much.
[كوفي] عدنان رجل السلام
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
[بسنوبل] [بورن] محاضرة, أوسلو, ديسمبر - كانون الأوّل 10, 2001
عظماتك, إرتفاعك ملكيّة, سعادة,
أعضاء من النرويجيّة نوبل لجنة, سيدات وشهام,
اليوم, في أفغانستان, بنت كنت. سيمسكه أمه وسيغذّيه, سيواسي ه وعناية ل ه - فقط بما أنّ أيّ أم أراد في أيّ مكان في العالم. في هذا أعمال أساسيّة أكثر من طبيعة إنسانيّة, يعرف إنسانية ما من تقسيمات. غير أنّ أن يكون [بورن] بنت في أفغانستان هذه الأيّام أن يبدأ حياة قرون بعيدا من الإزدهار أنّ واحدة جزء صغيرة إنسانية قد حقّق. هو أن يعيش تحت شروط أنّ اعتبر كثير من نا في هذا قاعة قاسية.
أنا أتكلّم من بنت في أفغانستان, غير أنّ أنا أمكن بالتّساوي انبجست يذكر طفلة فتى أو بنت في [سرّا ليون]. لا أحد اليوم غير واع من هذا يقسم بين العالم أغنياء وفقراء. لا أحد اليوم يستطيع ادّعيت حالة جهل من التكلفة أنّ هذا يقسم يفرض على الفقراء ويجرب الذي يكون ما من أقلّ يستحقّ من كرامة إنسانيّة, حريات أساسيّة, أمن, طعام وتربية من أيّ من نا. لا يحمل التكلفة, مهما, ب هم فحسب. أخيرا, حملت هو ب كلّ من نا - شمال وجنوبيّة, غنيّة وفقيرة, رجال ونساء من كلّ أجناس وأديان.
ليس حافات هذه الأيّام حقيقيّة بين أمم, غير أنّ بين قوّيّة وعاجزة, حرّة ويكبّر, يفضّل ويهين. اليوم, ما من جدر يستطيع فصلت إنسانيّة أو حقوق الإنسان أزمات في واحدة جزء من العالم من أمن وطنيّ أزمات في آخر.
عالمات يقولوننا أنّ العالم الطبيعة هكذا صغيرة ومعتمد بعضه على بعض أنّ فراشة [فلبّينغ] أجنحته في [أمزون] علبة [رينفورست] يلد عاصفة عنيفة على الأخرى جانب من الأرض. عرفت هذا مبدأ ك ال "فراشة تأثير." اليوم, يحقّق نحن, ربّما أكثر من في أيّ وقت, أنّ العالم من نشاط إنسانيّة أيضا يتلقّى ه خاصّة "فراشة تأثير" - لجيّدة أو لمريضة.
سيدات وشهام,
قد دخل نحن الألفية ثالثة من خلال بوابة النار. إن اليوم, بعد الرعب من 11 سبتمبر - أيلول, نحن نرى على نحو أفضل, ونحن نرى أبعد - سيحقّق نحن أنّ إنسانية [إينديفيسبل]. يجعل تهديدات جديدة ما من تمييز بين أجناس, أمم أو مناطق. قد دخل إختلال أمن جديدة كلّ عقل, [رغردلسّ وف] ثروة أو وضع. قد أمسك حالة وعي عميقة من الروابط أنّ يقيّدنا كلّ - في ألم بما أنّ في إزدهار - شابّة وقديمة.
في البدايات مبكّرة من ال [21ست سنتثري] - [ديسبوسد] قرن سابقا بعنف من أيّ أمل أنّ يتقدّم نحو سلام شاملة وإزدهار يكون يتحتّم -- هذا حقيقة جديدة يستطيع [نو لونجر] كنت تجاهلت. هو ينبغي كنت جابهت.
ال [20ث] كان قرن ربّما الالأكثر هلاكا في تاريخ إنسانيّة, يخرب بنزاعات غيرقابل للإحصاء, [أونتولد] ألم, وجرائم [أونيمجنبل]. [تيم فتر تيم], أنزل مجموعة أو أمة عنف متطرّفة على آخر, غالبا يقود بغير منطقيّ كراهية وتوهم, أو [أونبووندد] عجرفة وحالة عطش لقوة وموردات. [إين رسبونس تو] هذا جائحة, أتى الزعيمات من العالم معا في [ميد-سنتثري] أن يوحّد الأمم بما أنّ أبدا من قبل.
خلقت ساحة كان - الالأمم المتّحدة - حيث كلّ أمم استطاع تلاقيت قوات أن يؤكّد الكرامة وقيمة من كلّ شخص, وأن يؤمّن سلام وتطوير لكلّ [بيوبلس]. هنا دول استطاع وحّدت أن يقوّي ال [رول وف لو], ميّزت وخاطبت الحاجات من الفقراء, قيّدت رجل وحشيّ وطمع, حفظت الموردات وجمال الطبيعة, أبقيت ال يتماثل حقوق من رجال ونساء, وزوّدت للأمان من أجيال مقبلة.
نحن لذلك نرث من ال [20ث] قرن السياسيّة, [أس ولّ س] العلميّة وقوة تكنولوجيّة, أيّ - إن فقط نحن نتلقّى [ث ويلّ] أن يستعملهم - أعطيت نا الفرصة أن ينتصر فقر, حالة جهل ومرض.
في ال [21ست سنتثري] يصدق أنا المهمة من الالأمم المتّحدة كنت سيعيّن بجديدة, أكثر عميقة, حالة وعي من القداس وكرامة من كلّ حياة إنسانيّة, [رغردلسّ وف] جنس أو دين. هذا سيتطلّبنا أن ينظر إلى ما بعد الهيكل من دول, وتحت السطح من أمم أو جماعات. نحن ينبغي ركّز على, بما أنّ أبدا قبل, على يحسن الشروط من الفرديّة رجال ونساء الذي يعطي الدولة أو أمته الغنى ورمز. نحن ينبغي بدأت مع البنت شابّة أفغانيّة, يميّز أنّ توفير أنّ واحدة حياة أن ينقذ إنسانية بنفسي.
على السنون [بست فيف], يتذكّر أنا يتلقّى غالبا أنّ الالأمم المتّحدة ميثاق يبدأ مع الكلمات: "نحن ال [بيوبلس]." ماذا يكون لا دائما ميّزت أنّ "اصطلحت نحن ال [بيوبلس]" من فردات الذي إدعاءات إلى الحقوق أساسيّة أكثر يتلقّى أيضا غالبا يكون ضحّيت في الفوائد مزعومة من الدولة أو الأمة.
إبادة جماعيّة يبدأ مع القتل من واحدة رجل - لا ل ماذا هو قد أتمّ, غير أنّ بسبب الذي هو يكون. يبدأ حملة من "عرقيّة يطهّر" مع واحدة جار يلتفت على آخر. فقر يبدأ عندما حتّى أنكرت واحدة طفلة [مي ور مي] أساس حق إلى تربية. ماذا يبدأ مع الإخفاق أن يدعم الكرامة من واحدة حياة, ينهي كلّ أيضا غالبا مع نكبة لأمم كاملة.
في هذا قرن جديدة, نحن ينبغي بدأت من التفهم أنّ ينتسب سلام ليس فحسب إلى دول أو [بيوبلس], غير أنّ إلى كلّ عضوة من أنّ جماعات. السيادة الدول ينبغي [نو لونجر] كنت استعملت كدرع لانتهاكات إجماليّة حقوق الإنسان. سلام ينبغي كنت جعلت حقيقيّة وملموسة في الوجود يوميّة من كلّ فردة في حاجة. سلام ينبغي كنت بحثت, خاصّة, لأنّ هو يكون الشرط ل كلّ عضوة من الأسرة إنسانيّة أن يعيش حياة من كرامة وأمن.
الحقوق من الفردة [أف نو] أقلّ أهمية إلى مهاجرات وأقليات في أوروبا [أمريكس] من إلى نساء في أفغانستان أو أطفال في إفريقيا. هم بما أنّ أساس إلى الفقراء [أس تو] الأغنياء; هم [أس نسسّري] إلى الأمن من ال يطوّر عالم [أس تو] أنّ من ال [دفلوب وورلد].
من هذا رؤية من الدور من الالأمم المتّحدة في ال [نإكست سنتثري] دفق ثلاثة أولويات أساسيّة للمستقبل: يستأصل فقر, يمنع نزاع, ويروّج ديموقراطيّة. فقط في عالم أنّ يكون خلّصت من فقر علبة كلّ يجعل رجال ونساء ال أكثر من قدراتهم. يقنّي فقط حيث حقوق فرديّة يكونون يحترم علبة فروق سياسيّا وحللت سلميّا. فقط في بيئة ديموقراطيّة, يؤسّس على إحترام لتنوع وحوار, علبة فرديّة يؤمّن [سلف-إكسبرسّيون] و [سلف-غفرنمنت], وحرية الجمعية يدعم.
طوال عبارتي ك [سكرتر-جنرل], قد بحث أنا أن يضع [هومن بينغ] في المركز من كلّ شيء نحن نتمّ - من نزاع وقاية إلى تطوير إلى حقوق الإنسان. يؤمّن حقيقيّة وتحسين دائمة في الحيوات من فرديّة رجال ونساء الإجراء من كلّ نحن نتمّ في الالأمم المتّحدة.
هو في هذا كحول أنّ يقبل أنا بتواضع المئويّة نوبل سلام جائزة. [فورتي] سنون [أغو] اليوم, منحت الجائزة ل 1961 كان [فور ث فيرست تيم] إلى [سكرتر-جنرل] من الالأمم المتّحدة - [بوسثومووسلي], لأنّ مخرز [همّرسكجلد] تلقّى سابقا أعطى حياته لسلام في [سنترل فريك]. وفوق [ث سم دي], منحت الجائزة ل 1960 كان [فور ث فيرست تيم] إلى إفريقية - [ألبرت] [لوثولي], واحدة من الزعيمات مبكّرة من الكفاح ضدّ عزل عنصريّ في جنوب افريقيا. ل ي, كإفريقية شابّة يبدأ مهنته في الالأمم المتّحدة [ا فو] شهور فيما بعد, أنّ ثبت اثنان رجال معيار أنّ أنا قد بحثت أن يتبع طوال [وورك ليف] ي.
ينتسب هذا مكافأة لا فقط إلى ي. أنا لا أقف هنا بانفراد. شكرت [أن بهلف وف] كلّي زميلات في كلّ جزء من الالأمم المتّحدة, في كلّ ركن من الكرة أرضيّة, الذي قد كرّر حيواتهم - و [إين مني ينستنسس] يجازف أو يعطي حيواتهم في السبب السلام - أنا الأعضاء من نوبل لجنة ل هذا شرف عال. جعلت ي خاصّة ممر أن يصون في الالأمم المتّحدة كان يمكن بالتضحية وتعهد من أسرتي وكثير صديقات من كلّ قارّ - بعض من من قد مرّ بعيدا - الذي علمني وأرشدني. إلى هم, يقدّم أنا عرفان جميلي عميقة أكثر.
في عالم يملأ مع أسلحة من حرب وكلّ أيضا غالبا قد أصبح كلمات الحرب, نوبل لجنة عاملة حيويّة لسلام. بحزن, جائزة لسلام ندرة في هذا عالم. يتلقّى كثير أمم أنصاب أو نصب تذكاريّ أن يحارب, تحيات برونزيّ إلى معارك بطوليّة, ممرّ مقنطر الإنتصار. غير أنّ يتلقّى سلام ما من إستعراض, ما من مدفن للعظماء النصرة.
ماذا هو ال [نوبل بريز] - بيان من أمل وشجاعة مع فريدة رنة وسلطة. فقط ب يفهم ويخاطب الحاجات الفردات لسلام, لكرامة, ولأمن يستطيع نحن في الالأمم المتّحدة يأمل أن يعيش حتّى الشرف قلّد اليوم, و [فولفيل] الرؤية من مؤسساتنا. هذا المهمة واسعة سلام أنّ الأمم المتّحدة ملاكة أعضاء يوفون يوميّة في كلّ جزء من العالم.
بضعة من هم, نساء ورجال, مع نا في هذا قاعة اليوم. بين هم, [فور ينستنس], ملاحظة عسكريّة من سنغال الذي يكون يساعد أن يزوّد أمن أساسيّة في الجمهورية ديموقراطيّة من كونغو; مدنيّة شرطة مستشارة من الولايات المتّحدة الأمريكيّة الذي يكون يساعد أن يحسن ال [رول وف لو] في [كوسفو]; [أونيسف] طفلة حماية ضابطة من إكوادور الذي يكون يساعد أن يؤمّن الحقوق من كولومبيا مواطنات حصينة أكثر; و[فوود بروغرمّ] ضابطة من الصين الذي يكون يساعد أن يغذّي الالناس [نورث كورا].
قد أتمّ ضيفات متميّزة,
الفكرة أنّ هناك واحدة الناس في امتلاك من الحقيقة, واحدة جوابة إلى العالم شرور, أو واحدة حل إلى إنسانية حاجات, [أونتولد] ضرر [ثرووغووت هيستوري] - خصوصا في القرن متأخّرة. اليوم, مهما, حتّى في يستمرّ نزاع عرقيّة حول العالم, هناك ينمو يفهم أنّ تنوع إنسانيّة على حدّ سواء الحقيقة أنّ يجعل حوار ضروريّة, والأساس جدّا ل أنّ حوار.
نحن نفهم, بما أنّ أبدا قبل, أنّ كلّ من نا كلّيّا جديرة من الإحترام وكرامة أساسيّة إلى إنسانيتنا عاديّة. نحن نميّز أنّ نحن المنتوجات من كثير ثقافات, تقاليد وذاكرات; أنّ يسمحنا إحترام متبادلة أن يدرس وعلمت من أخرى ثقافات; وأنّ يكسب نحن قوة ب يضمّ الأجنبيّة مع المعتاد.
في كلّ عظيمة إيمان وتقليد واحدة يستطيع وجدت القيم من احتمال وتفهم متبادلة. يقولنا [قور]', مثلا, أنّ "نحن خلقنا أنت من زوج وحيد من ذكر وأنثى وجعل أنت داخل أمم وقبائل, أنّ أنت يمكن عرفت بعضهم بعضا." [كنفوسوس] عجّل تابعاته: "عندما يسود الطريق جيّدة في الدولة, تكلّمت [بولدلي] وتصرّفت [بولدلي]. عندما قد خسر الدولة الطريق, تصرّفت [بولدلي] وتكلّمت برفق. اعتبرت "في التقليد [جويش], الإنذار قضائيّ أن "أحبّت جار [ثي] ك [ثسلف]," أن يكون الجوهر جدّا من [توره].
عكست هذا فكرة في البشارة مسيحية, أيّ أيضا يعلمنا أن يحبّ عدواتنا وصلّيت ل أنّ الذي يتمنّى أن يضطهدنا. [هيندو] علمت أنّ "حقيقة واحدة, ال [سجس] يعطي هو اسم مختلفة." وفي التقليد بوذيّة, عجّلت فردات أن يتصرّف مع شفقة في كلّ سطيح الحياة.
يتلقّى كلّ من نا الحق أن يأخذ كبرياء في نا خاصّة إيمان أو ميراث. غير أنّ الفكرة أنّ ماذا يكون خاصّتي بالضّرورة داخل نزاع مع ماذا يكون خاصّتي يكون على حدّ سواء زائفة وخطرة. هو قد نتج في لانهائيّة عداوة ونزاع, رجال رئيسيّة أن يرتكب العظيمة من جرائم باسم قوة [هيغر].
هو يحتاج لا يكون هكذا. يعيش الناس من مختلفة أديان وثقافات [سد بي سد] في تقريبا كلّ جزء من العالم, وأكثر من نا يتلقّى يتراكب هوية أيّ يوحّدنا مع مجموعة مختلفة جدّا. نحن يستطيع أحبّت ماذا نحن نكون, دون يكره ماذا - والذي - نحن لسنا. نحن يستطيع تناميت في نا خاصّة تقليد, [إفن س] نحن نعلم من أخرى, ويأتي أن يحترم تعليماتهم.
لن [ب] هذا يمكن, مهما, دون [فريدوم وف رليجون], من تعبير, من اجتماع, وحالة تساو أساسيّة تحت القانون. حقّا, قد كان الدروس من القرن سابقة أنّ حيث الكرامة من الفردة يتلقّى يكون دست أو يهدّد - حيث مواطنات يتلقّى لم يستمتعوا الحق أساسيّة أن يختار حكومتهم, أو الحق أن يغيّر هو بانتظام - نزاع يتلقّى أيضا غالبا يتبع, مع مدنيات بريئة يدفع السعر, في حيوات قطع قليلا وجماعات دمّروا.
يتلقّى العوائق إلى ديموقراطيّة بعض أن يتمّ مع ثقافة أو دين, وكثير أكثر أن يتمّ مع الرغبة من أنّ في قوة أن يبقي موقعتهم في أيّ تكلفة. هذا لا ظاهر جديدة ولا واحدة يحصر إلى أيّ جزء خاصّة من العالم. يقدّم الناس من كلّ ثقافات حريتهم الإختبار, ويشعر الحاجة أن يتلقّى رأي في قرارات يأثر حيواتهم.
أسّست الالأمم المتّحدة, الذي عضوية [كمبريز] تقريبا [ألّ ث] دول في العالم, على المبدأ من ال يتماثل قيمة من كلّ كائن إنسانيّة. هو الشيء قريبة نحن نضطرّ مؤسسة تمثيليّة أنّ يستطيع خاطبت الفوائد من كلّ دول, وكلّ [بيوبلس]. من خلال هذا عالميّة, يلزم جهاز من تقدم إنسانيّة, دول يستطيع خدمت الفوائد من مواطناتهم ب يميّز [كمّون ينترست] ويتتبّعهم في وحدة. ما من شك, أنّ لما نوبل لجنة يقول أنّ يتمنّى هو ", في سنته مئويّة, أن يعلن أنّ الطريق وحيد صالح للتداول إلى شاملة سلام وتعاون يذهب بواسطة الالأمم المتّحدة".
أنا أصدق ميّز اللجنة أيضا أنّ هذا عصر من تحديات شاملة يترك ما من إختبار غير أنّ تعاون في المستوى شاملة. عندما يضعف دول ال [رول وف لو] وينتهك الحقوق من مواطناتهم فرديّة, هم يصبحون تهديد ليس فحسب إلى هم خاصّة الناس, غير أنّ أيضا إلى جارهم, وحقّا العالم. ماذا نحن نحتاج اليوم جيّدة حكم - شرعيّة, حكم ديموقراطيّة أنّ يسمح كلّ فرديّة أن يزدهر, وكلّ دولة أن يتنامى.
ك عظمات,
سعادة,
سيدات وشهام,
سيتذكّر أنت أنّ أنا بدأت عنواني مع مرجع إلى البنت [بورن] في أفغانستان اليوم. [إفن ثوو] أمه سيتمّ كلّ في قوته أن يحمي وأبقيت ه, هناك [ا] [أن-ين-فوور] خطر أنّ لن يعيش هو أن يرى عيد ميلاده خامسة. ما إذا يتمّ هو فقط واحدة إختبار من إنسانيتنا عاديّة - من إعتقادنا في مسؤوليتنا فرديّة ل نا رفيقة رجال ونساء. غير أنّ هو الإختبار وحيد أنّ يهمّ.
تذكّرت هذا بنت وبعد ذلك لن يبدو أهدافنا كبيرة - أن يتنازع فقر, منعت نزاع, أو علاج مرض - بعيد, أو مستحيلة. حقّا, أنّ سيبدو أهداف جدّا قريبا, وجدّا ممكنة - بما أنّ هم سوفت. لأنّ تحت السطح من دول وأمم, أفكار ولغة, يكذبون القدر من [هومن بينغ] فرديّة في حاجة. Answering their needs will be the mission of the United Nations in the century to come.
Thank you very much.
|
|
|
Debes ingresar con tu usuario y cotraseña para agregar etiquetas.
|
 |
|
Perfil de |
 |